Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som innehålla den, helt och hållet byggda på denna tanke. Det
är konflikten mellan dessa båda, eller åtminstone
motsättningen mellan dem, som förlänar spänningen åt och anger
gången i hela sagan.
Det har ibland förefallit mig, som om vi i detta motiv
ägde en avspegling av faktiska förhållanden, icke precis det
psykologiska förhållandet, att en har huvudet och en
annan handen — "den Halte ser, den blinde gaar, ved fælles
Hjælp de Maalet naar" — utan i främsta rummet ett
förhållande från äldre tider, nämligen det både vid
offertjänsten och trolldomskonsterna vanliga, att det finns tvenne, på
vilka de heliga handlingarna fördelas, en, som äger det
heliga vetandet, och en, som kan utföra handlingarna. Det var
t. ex. fallet vid den indiska altartjänsten, att den, som kunde
trollformlerna eller som framsade de heliga hymnerna, aldrig
befattade sig med själva altartjänsten, utan överlät denna åt
en ministrant — genom att nämna detta ord erinra vi
oss, att det finns något i samma stil i den katolska
altartjänsten. Hos primitiva folkslag har förhållandet påvisats
gång efter annan. Hos vissa negerstammar i Sydafrika tar
trollprästen en gosse med sig och låter honom stiga ned i
ett hål i jorden, där de avlidna fäderna viska hemligheter
i hans öra, vilka han sedan skall viska till prästen. Denne
framsäger dem högt för församlingen, varvid han
naturligtvis tolkar dem så, som han finner för gott. Och för att
gossen icke skall kika i korten, låter han honom stanna där nere
— på samma sätt som även Noureddin ville göra med Aladdin.
Kampen mellan soldaten och häxan, som hos Grimm är en
verklig strid, och som hos Andersen innehåller det i barns
ögon otäcka draget, att han tar sin sabel och hugger av
huvudet på henne — den står ju också mellan Noureddin och
Aladdin, försiggår genom hela sagan, men var vid ingången till
grottan en kamp på liv och död. Och det är icke otänkbart,
att föreställningen om en sådan hjälpare, som trollkarlen
slog ihjäl, när han utfört sin gärning, ligger som en erinran
om primitiva tider bakom detta drag i sagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
