Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Allmogeliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone som något, som icke stod "rätt" till, och dem
fick man skydda sig mot genom de gamla regler, som gått i
arv till den kristna tiden från den gamla hedniska. Varför
skulle man annars vara så tyst, när man gjorde sitt brygghus
i ordning? Varför skulle man se till, att både fönstren och
dörren voro stängda? Varför fick ingen främling komma
in eller tala till en under arbetet ? Ja, varför skulle flickan
stoppa en levande mus i en flaska och gräva ned den under
en sten i brygghuset för att därigenom vara säker om en
god brygd?
Månne icke emedan onda andar skola stängas ute och icke
lockas genom något av det, som man företager sig? Månne
icke därför att främlingar ha "onda ögon"? Och den
stackars musen, är den annat än det levande offer, som man även
under hednatiden bragte de underjordiska vättarna, när ett
hus eller en bro skulle byggas, eller man skulle taga itu med
något annat viktigt eller riskabelt arbete? Och vad
innebära de många korstecken, som ständigt göras under
arbetet, korset över mjölken, korssnittet i smöret och brödet
eller korsmärkena i locket på smörbyttan? De se
visserligen mycket kristna ut, men äro likväl säkerligen av
hedniskt ursprung — på två av de lock, som finnas på Skansen,
och som äro mycket gamla, står ännu en hammare i stället
för ett kors. Denna hammare för oss tillbaka till
hedendomen, till tecken och märken, som voro nödvändiga för att
driva bort de demoner, som husera överallt. Allt som går på
tok, till och med i de husliga göromålen, allt som går sönder
eller misslyckas — det få de skuld för. Och eftersom man
är övertygad om, att det är de, som vålla förtreten, gör man
klokast i att undanskaffa dem, innan man tar itu med arbetet.
Det var det, Grimm och Mannhardt visste: att det finns
en mörk bakgrund för allmogens färgrika liv. Ej ens de
muntra skördesedvänjorna kunna vi förstå på annat sätt.
Hur mången gammal bonde minns icke ännu den fasa, han
som pojke eller vuxen hyste för att bli den, som högg den
sista skåran vid mejningens slut? Manne han vet — vilket
Mannhardt upplyst oss om — att den spartanske gosse, som
fick denna lott, måste rusa åstad från fältet, förföljd av de
andra, som kastade spjut och knivar efter honom? Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
