Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Då allmogen upptäcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under alla, till och med de mest förkättrade skedena i
världshistorien, har det funnits ett överflöd av lycka och hälsa, som
tryggade högt stående folkslags sedvänjor och rättigheter.
Man behöver bara erinra sig den mildhet och det goda tänkesätt,
som känneteckna vår egen historia i äldre tider, renheten
och kraften i våra landskapslagar, eller erfara det trettonde
århundradets frodiga ursprunglighet i dess språkligt starka,
djupt besjälade dikt för att få en rättvis blick på de sägner
och myter, som slogo rot på den tiden. Men denna rättvisa
måste komma undersökningen till godo i smått som i stort.
Naturforskarna lära oss, att även i det minsta yttrar sig det
största, och man förstår då orsaken till, att vår forntid kan
ha gått förlorad i sina huvuddrag, medan små och skenbart
obetydliga drag alltjämt leva kvar." (Deutsche Mythologie 4.
Vorrede XII.)
Om överhuvudtaget någon lärt oss att på det historiska
området söka det stora i det lilla, så är det i sanning dessa
båda män, för vilka ingen kvarleva av svunna tiders folkliv
var för oansenlig eller löjlig — dessa män, som fylla
vetenskapen med en massa besynnerliga detaljer: vad barn ramsa
upp i Västfalen och käringar pladdra i Ostpreussen, vilket
tecken en ryss gör under åskväder, eller vad kelterna
företogo sig, när det var torka. Och likväl är det något stort,
de få fram, eftersom det ständigt är det mänskliga, de finna;
därför taga de vara på sagans fattigaste rest, emedan den
innehåller en hjärtats dikt.
Med varsam hand togo de på allt, vad de samlade, måna
om att det icke skulle förvanskas av vårt bättre vetande
eller vår kultiverade smak, vilket ofta skett, när det folkliga
materialet kommit i fina händer. "Man har ansett sig kunna
överglänsa folksägnerna", säger Grimm, "men man har alltid
kommit till korta; ty det finns i dem en så rik handling och
yppig blomstring, att till och med då vi endast ha dem kvar i
ofullständigt skick, äro de goda nog i sin naturliga gestalt, och
de förstöras endast av främmande tillsatser; till och med då
det finns luckor, som man vill utfylla, blir det som ny kalk på
gamla ruiner." (Deutsche Mythologie 4. Vorrede XI.) Det
kallade man på den tiden besynnerligt och naivt — men är
det inte vår tids kyska smak, som här tagit sin början; vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
