Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Hur man tolkat myterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kronos efterträdde honom på tronen, och Zeus växte upp,
okänd av alla, för att sedan undantränga sin fader från
tronen. Det var här, som Zeus, sedan han kommit till
makten, stiftade den första kulten för Uranos och sig själv
och därigenom skapade religionen. Efteråt lär han ha rest
till Grekland, där han dog. Denna gamla tradition stod
skriven på en guldpelare i Zeustemplet och är således fullt
trovärdig. Redogörelsen fann också vederbörlig tilltro, den
uppfattades helt och hållet bokstavligt och hyllades som
den absoluta sanningen. Och det var enbart till
ptoleméernas fördel, ty sedan det nu påvisats, att olympierna blott
voro konungar, som blivit gudar, kunde Ptoleméerna med
större rätt arbeta för sin egen apoteos och som
jämbördiga avlösa de äldre gudarna. Att den tidens fritänkare
vid samma tillfälle erhöllo ett medel att komma till rätta
med gudarna, gjorde icke boken mindre kärkommen i de
litterära kretsarna. Och Euhemeros’ bok, som i själva
verket var avsedd att vara religiös och som bl. a. även ville
förhärliga den egyptiska monoteismen, blev icke blott ett
redskap för ateismen, utan betraktades av senare kritiker,
t. ex. Cicero, som en ateistisk skrift.
I den belysning, som man numera kan giva Euhemeros’
verk, och vari det får ett så stort kulturhistoriskt intresse,
minskas visserligen i någon mån dess religionsfilosofiska
värde, eftersom det ju i vida högre grad gick ut på att
skaffa berättigande åt för tillfället rådande kultformer än
att uppleta religionens skapande princip överhuvudtaget.
Den användning, man gjorde av Euhemeros’ tankar,
förklarar likväl, att teorien burit hans namn på sin fortsatta
väg genom världen. Deismen under sjuttonde och
adertonde århundradet, vilken i sina religionsfilosofiska
utläggningar lånade så mycket från antikens rationalism,
prövade också euhemerismen, vilken i sin tur ledde till
återupptagandet av läran om Odin som asafolkets furste — och
liknande historier, vilka levat kvar ända in i förra
århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
