Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Myterna i literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej mera med ljungande hammaren Tor
slår trollen, som dygden förråda;
den Hämnarn, som evigt i höjden bor,
vill forskningen nu oss bebåda:
men känslan som förr än all tanke var
är stum i vår nesas ödsliga dar.
Ej visar sig Bragi från strålande vägg
att fröjda Einheriar sinnen,
ej flätar mer Idun hans sida skägg;
de äro blott skuggor och minnen.
Hans harpa dock lever — vem skulle det tro?
Men dagens klokskap ej vet hennes bo.
Men kristendomen skulle likväl icke ställas i skamvrån
under denna förkärlek för hedendomen — lika litet hos Ling
och Atterbom som i den Tegnérska dikten, som kanske just
därför så tydligt drog fram det kristna i förgrunden. Den
nordiska romantiken ville förena dem båda och ansåg sig
kunna göra det, därför att den icke i främsta rummet tänkte
på den grekisk-latinska mytpoesien, vars antika och hedniska
begränsning var ohjälplig, utan kunde vända blicken mot sina
egna fäders gamla tro, i vilken man trodde sig finna idéer,
som utan svårighet kunde förenas med de kristna. Denna
hopsmältning hade en föregångare i tysken Klopstock, vilken
var lika patetisk i sin Messiad som i sin barddiktning, och
vilken i själva verket gjorde sin Messias till något av en
nordisk heros. Sin egentliga förkunnelse erhöll den
emellertid genom den danske diktaren-prästen Grundtvig, vilken
hade knäböjt vid asarnas stendös i bokskogen, innan han
lärde sig att böja knä framför kyrkans altare och att
återuppliva dess sakrament i församlingens medvetande. Redan
hans äldre broder i dansk diktning, Adam Öhlenschlæger,
hade som ung i en prisbelönt avhandling hävdat, att de
nordiska gudarna bättre lämpade sig för modern behandling i
dikt an de grekiska. Men med Grundtvig lyftes de upp i en
idévärld, varifrån de obestritt kunde härska tack vare den
högre moralitet och den djupare livssyn, som besjälade deras
myter. Per Henrik Ling hyste som nordisk sagoskald
samma åsikt, och Atterbom följde i hans fotspår under sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0012.html
