Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Jees Uck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
mjuka rosenhy och tänkte på sitt eget ansiktes
solbränna. Likaså betraktade hon först sin bruna hand
och sedan hennes hvita — den ena sträf af arbete och
hårdnad tack vare hundpiska och paddelåra, den andra
oberörd af arbete och mjuk som ett nyfödt barns. Och
oaktadt alla dessa tecken till mildhet och svaghet såg
Jees Uck i de strålande blåa globerna samma
öfverlägsenhet som hon hade sett i Neil Bonners och hela hans
folks ögon. —
»Å, det är Jees Uck!» sade Neil Bonner, då han
kom in. Han sade det lugnt, till och med i en ton
af glädtig hjärtlighet, och han kom fram till henne
och skakade hennes bägge händer, men han såg in
i hennes ögon med en oro i sina egna, som hon
förstod.
>:God dag, Neil!» sade hon. »Ni se ut att må bra.»
»Präktigt, präktigt, Jees Uck», svarade han
modigt, medan han i hemlighet studerade Kittys ansikte
för att se hvad som kunde ha förefallit mellan dessa
två. Han kände emellertid sin hustru för väl för
att vänta, att hon skulle på minsta sätt förråda, om
till och med det värsta hade inträffat.
»Nå, jag kan inte säga hur glad jag är öfver
att se er», fortfor han. »Hvad har händt därborta?
Har ni träffat på en grufva? Och när kom ni hit?»
»Å-å, jag komma i dag», svarade hon, och hennes
röst antog instinktmässigt sina mest gutturala tonfall.
»Jag icke träffa guldgrufva, Neil. Ni känna kapten
Markheim i Unalaska? Jag laga inat i hans hus, lång
tid. Aldrig ge ut pengar. Få så småningom många.
Mycket bra, jag tänka, jag gå och se den hvite
mannens land. Mycket vackert, den hvite mannens land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
