Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För mycket guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
»Och squavv-män», ifyllde Bill. »Inte en enda
genuin guldgräfvare bland hela rasket.»
»Alla äkta guldgräfvare sådana som du och jag,
Kink», tillade han snusförnuftigt, »ä’ ute och svettas
och träla på Birch Creek-vägen. Inte en äkta
guldgräfvare är med om den där galna Dawsonska
rusningen, och det säger jag då rent ut att jag tar
inte ett enda steg för någon Carmacksk upptäckt.
Först vill jag åtminstone se något af guldstoftet.»,
»Säger detsamma», medgaf Mitchell. »Låt oss
dricka ett glas till.»
Sedan de hade blött sitt beslut, drogo de kanoten
i land, buro upp lasten till sin hydda och lagade till
middagsmat. Men då det led fram på eftermiddagen,
började de bli retliga. De voro vana vid den
tystnad som råder i de stora ödemarkerna, men denna
graflika stillhet i en stad pinade dem. De
öfverras-kade sig med att lyssna efter välbekanta ljud —
»väntade att nån’ting skulle bullra som inte gjorde det»,
såsom Bill förklarade saken. De traskade genom de
öde gatorna tillbaka till Monte Carlo för att få mer
att dricka, och de vandrade utmed flodstranden till
ångbåtarnas landningsplats, där nu endast vattnet
fräste och bubblade och en och annan lax gjorde
ett hopp så att den glittrade i solen.
De satte sig i skuggan framför magasinet och
pratade med den lungsiktige agenten, hvars fallenhet
för blodstörtning höll honom kvar på platsen. Bill
och Kink talade om för honom, hur de nu hade för
afsikt att lata sig i sin hydda och hvila upp efter
sommarens hårda arbete. De påpekade med ett visst
eftertryck, som till hälften var afsedt att väcka tilltro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
