Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
blick syntes endast ett väldigt genombrott i snåret där
djuret gått fram, men jag hörde ännu den dånande
stormilen som hastigt dog bort, medan buskar och
träd brötos och krossades.
Jag sträckte ut handen efter min bössa. Den
hade legat på marken med mynningen på en träkubb —
men nu var gevärsstocken krossad, pipan tillklämd och
låset i tusen bitar. Så såg jag efter hyndan, och —
ja, hvad tror ni?»
Jag skakade på hufvudet.
»Må min själ brinna i tusen helveten om det fanns
det minsta kvar af henne! Klooch och hennes sju
blinda små kräk — borta, totalt borta! Där lion hade
legat syntes en slemmig och blodig fördjupning i den
mjuka marken, en hel yard i diameter, och vid kanterna
några spridda hår.»
Jag mätte upp tre fot i snön, drog en cirkel omkring
detta mått och såg på Nimrod.
»Djuret var trettio fot långt och tjugu fot högt»,
svarade han, »och dess betar höllo öfver aderton fot.
Jag kunde i denna stund knappt tro mina egna
sinnens vittnesbörd, fastän det nyss hade händt. Men
om de hade gäckat mig, så var där ju den förstörda
bössan och den väldiga öppningen i småskogen. Och
där var också — eller rättare sagdt var inte — Klooch
och hennes valpar. Det kokar i mig då jag tänker
på detta! Klooch! En ny Eva — stammodern för en ny,
ras! Och så kommer där en morsk och vildsint
mammuttjur, och som en ny syndaflod sopar han bort
dem helt och hållet från jordens yta — både mor och
barn! Undrar ni på att den bloddränkta jorden ropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
