Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
l’ä STePPEN.
han är — herre! Många sådana där sångare gå
omkring på landsvägarna och tigga allmosor!»
»Hvad är det jag har gjort?» frågade Emeljan
och såg ond ut.
»Jo, du skall alltid ha bästa platsen! Du tycks
inte vilja begripa något!»
»Dumhufvud!» hväste Emeljan.
Pantelei och Vasja, som af erfarenhet visste hur
sådana ordväxlingar brukade sluta, sökte öfvertala
Dyrnoff att inte ställa till gräl för ingenting.
»Sångare!...» skrattade DymofF föraktfullt.
»Sådant där kan väl hvem som helst sjunga. Det är
väl ingen konst att sitta vid kyrkdörren och sjunga:
’Gif en allmosa för Kristi skull!’»
Emeljan var tyst. Hans tystnad retade DymofF.
»Du vill inte ens bevärdiga mig med ett svar,»
sade han och såg ännu mer hatfullt på Emeljan.
»Men jag skall minsann lära dig, jag!»
»Men hvad har jag gjort för ondt?» sade Emeljan
förargad. »Jag har ju inte rört dig, brushufvud!»
»Hvad är det du kallar mig?» skrek DymofF
med blodsprängda ögon och reste sig upp. »Hur
var det? Jag, brushufvud? Det kan du vara själf!. . .
Spring och sök reda på den nu!»
DymofF ryckte skeden från Emeljan och kastade
den långt bort. Kirjocha, Vasja och Stepka reste
sig upp och sprungo för att söka reda på den.
Emeljan såg på Pantelei med en förvånad, bönfallande
blick. Hans ansikte förvreds, det ryckte i ögonen,
och den forne sångaren började gråta som ett barn.
Jegoruschka, som redan förut hatat Dymoft;
tyckte att luften nu med ens blef olidligt kvaf och
dof, och att elden brände honom i ansiktet; han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
