Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
l’Ä STEPPEN.
vore en människa han hade^ framför sig. Vasjas
uppsvällda haka, uttryckslösa blick, ovanligt skarpa syn,
fiskstjärten, som stack ut ur munnen på honom, och
den färdighet hvarmed han tuggade sönder simpan
— allt detta kom honom att likna ett djur.
Jegoruschka tyckte att det började bli tråkigt.
Han gick omkring lasset och funderade och drog sig
sedan allt mer och mer framåt byn.
Efter en stund stod han inne i kyrkan med
pannan tätt in till en rygg, som luktade hampa, och
lyssnade till körsången. Högmässan led mot slutet.
Jegoruschka förstod ingenting af sången och kände
sig fullkomligt likgiltig för alltsammans. Han
lyssnade en stund, gäspade, började betrakta ryggarna
och nackarna och kände igen Emeljans röda nacke,
ännu fuktig efter badet. Håret var både i nacken
och vid tinningarna mer än vanligt afstubbadt, och
Emeljans röda öron stucko fram som ett par
kardborrar och tycktes icke alls sitta på sin rätta plats.
Jegoruschka stod och såg på nacken och öronen och
blef allt mer öfvertygad om att Emeljan säkert var
mycket olycklig. Han kom att tänka på hans hesa
gnolande, på det förskräckta uttrycket i hans ansikte
då han satt och tvättade sig, och dessa tankar väckte
hos Jegoruschka en känsla af medlidande. Han ville
säga något riktigt vänligt till honom.
»Här är jag!» ropade han därför och ryckte
Emeljan i armen.
Personer, som deltaga i körsången, i synnerhet
de, som en gång varit anförare, ha för vana att hysa
en viss afvoghet och misstänksamhet mot små pojkar.
Denna vana bibehålla de äfven sedan, då de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
