Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 l’Ä steppen.
känner en häftig längtan att få följa nattfåglarna på
deras flykt öfver steppen. Men genom denna
skönhet och öfversvallande lycka dallrar en ton af vemod
och sorg, det är som om steppen kände hur ensam
den är, att dess rikedom och poesi gå förlorade för
världen, ingen besjunger den, ingen behöfver den,
och genom glädjesorlet ljuder dess sorgsna, förtviflade
rop: sångare, sångare!
Natten hade gjort intryck på Jegoruschka och
försatt honom i en sorgsen sinnesstämning. Han
tänkte på hur skönt det skulle vara att resa just i
sådant väder, men inte till skolan utan hem — äta
kväll och gå till sängs. Han inbillar sig att han
reser hem, men ej i den skakande vagnen, utan i
grefvinnans kalesch, som han nyss sett. Den är
rymlig, mjuk och bekväm, och det bästa af allt är,
att man kan luta sig tillbaka och hvila hufvudet
mot kuddarna; han sitter bredvid grefvinnan och
slumrar, sedan lägger han hufvudet och händerna i
hennes knä — så skönt... Så småningom somnar
ban in; kaleschen rullar mjukt på den dammiga
vägen och ilar gungande fram med otrolig hastighet.
Innan han somnat in riktigt, lyfter han upp hufvudet
och ser ut i den månljusa natten, hör sorlet, småler
och lutar åter ned hufvudet i den vänliga, vackra
damens knä. Hvilken underbar resa! Moisej
Moiseitsch^ gård, kvarnen och kullen med källan har
han för länge sedan farit förbi. Där står poppeln
på höjden, inom ett ögonblick ser han tegelbruket
med de svarta rökmolnen, kyrkogården, där mormor
sofver, smedjan, fängelset — och nu ändligen ...
»Tprrr!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
