- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
56

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på steppen.

sig längs vägen långt bort mot det blånande fjärran,
och som hvarken tycktes ha någon början eller något
slut... Solen syntes redan bakom staden och skred
lugnt och stilla till sitt arbete. Först gled en bjärt
gul strimma fram öfver marken längst borta i fjärran,
där himmel och jord flöto samman, skimrade Öfver
grafhögarna och öfver väderkvarnen, som såg ut
som en liten människa med svängande armar; snart
tändes en likadan ljusstrimma litet närmare och göt
sin glans öfver kullarna. Jegoruschka kände något
varmt i ryggen — det var en solstråle, som gled
fram öfver vagnen och hästarna, ilade andra
ljusknippen till mötes — och plötsligt gjorde sig hela
den vida steppen fri från morgonens lätta skuggor,
strålade i solljus och glittrade af dagg.

Den täta rågen, gräset, den frodiga hampan —
allt som hade varit uppbrändt af hettan, förtorkadt
och halfdödt, vaknade nu åter till lif — svalkadt af
daggen och smekt af solen — för att blomstra upp
på nytt. Fåglarna flögo jublande öfver vägen,
korn-knarren och syrsan uppstämde sin entoniga sång i
gräset, och från ett aflägset fjärran hördes vipans
klagande läten. En flock rapphöns flaxade upp
skrämda af vagnen, och flögo med ett sakta »trrr»
bort öfver kullarna.

Men efter en stund hade daggen torkat bort,
luften blifvit töcknig, och den nyckfulla steppen
återtagit det vemodsfulla utseende, som vanligen
utmärker den under juli månad. Gräset vissnade ned,
lifvet dog bort. De af solen brunbrända kullarna,
som längst borta hade en blåaktig färgton och
liknade skuggor, slätten med sitt dunkla fjärran och
himlen, som öfver steppen, där ingen skog och inga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free