Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildrar lian sig sjelf i den berömda aria-monolo-
gen, livars melodier förena allt hvad Vesuvens land
eger eldigt, allt li vad Europas lustgård har lekande
och lifligt. Duetten, livari bada söka öfverlista
hvarandra, är ock uppfylld af de illslugaste drag;
den lekande vokalis, hvarmed Rosina skämtar
öfver den lurade Figaro, förderfvas gemenligen ge-
nom sangerskornas variationer. Ofverhufvud bort-
falla genom recitativernas bortlemnande många
qvicka drag.
Till dessa båda finare hållna figurer bilda de
begge groteska masquerna Bartolo och Basilio högst
effektfulla motsatser. Doktorn motsvarar Panta-
leone i den gamla Commedia dell’ arte, likasom
Figaro Arlecchino; i hans aria (egentligen har han
två) äfvensom i hans parti uti andra aktens final
har Rossini koncentrerat det äkta buffoneriets mest
burleska och roande humor: det är en svartsjuk
elefant, som tillika bemödar sig att fördubbla det
mått af älskvärdhet, hvaraf han enligt sin egen
tanke är i besittning. Men äfven här har den fine
maestron icke underlåtit att åtminstone i accom-
pagnementet anbringa den elegans som från italie—
narnes buffa är oskiljaktig.
Basilio uppträder blott en gång musikaliskt
sjelfständigt, men ock i ett högst betydande num-
mer, den berömda förtalsarian, som i målande dra-
matik är ett verkligt mästerstycke. Aldrig har det
i mörkret smygande försätet, det hycklande smilet
blifvit i scen på en gång sä träffande och sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
