Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af det religiösa. Derfor går den ock i
Allegro-tempo.
Första aktens final är ett mästerverk, rikt på
dramatisk styrka och sanning, på de finaste
relationer; melodi, harmoni, instrumentation, form, bilda
ett haf af de skönaste välljud. Redan början
utgör en dramatisk-musikalisk effekt af första
ordningen: undran, tvifvel, tvekan måla sig på det
sannaste uti vacklandet på det 44 takter långa
domi-nantaccordet, för att med det praktfulla inbrytandet
af den toniska harmonien gifva rum för klarhet och
tillfredsställelse. Det är en soluppgång, livars skön-
it
het söker sin like i konstverlden. Afven
G-moll-romansens inträde i finalet är ett moment af den
finaste sentiment och obeskriflig skönhet. Ouverturen
är ock att räkna bland de herrligaste kompositioner
i sin art.
Texten till Vattendragaren, författad af J. N.
Bouillv, är en af de bästa operalibretter, som finnas:
anläggningen är förträffligt ordnad, intrigen sinnrik,
upplösningen naturlig och tillfredsställande. Det
hela lifvas af den ädla anda som tillhörde den äldre
franska skolan. De musikaliska momenterna äro
lyckligt anbragta, och förnämligast vittnar om
författarens takt i detta hänseende, att han ej användt
xjelfva den politiska intrigen, utan dess följder’ till
ämne för pjesen, emedan detta slags intrig är ett
för den musikaliska behandlingen ofruktbart fält.
Sällan liafva skald och tonsättare utvecklat på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
