Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin klarhet genomskimrar den vanliga naturliga
formen. Endast hennes kärlek till Egmont lyfter och
inspirerar henne, och man fattar huru denna enkla och
anspråkslösa blomma kunde fängsla hjelten och
försköna hans lif.
Hon förmår ej öfverlefva honom; sedan hennes
ledstjerna slocknat, släcker hon äfven sitt jordiska
lif. Tonskalden har på det skönaste skildrat detta
moment, och de sista bortdöende tonerna slockna
på samma gång som lampans matta låga i den lilla
ödsliga stugan.
Men hon återvänder ännu en gång till jorden
såsom på en gång hjeltens goda genius och hans
frihet’ddeal; dess förverkligande förkunnar hon för
honom i hans sista slummer.
Clara är helt och hållet en skapelse af
skalden; den verklige Egmont var familjfader, och
historien känner ej något ömt förhållande utom hans
legala. För hans olyckliga qvardröjande i Brussel
förefunnos ock helt andra motiver än dem skalden
underlagt: det gällde nemligen förlusten utaf största
delen af hans inkomster och förmögenhet, den han,
i synnerhet för sina barns skull, ej ville äfventyra.
Skalden har begagnat sin rätt atr. utbyta prosaiska
motiver mot poetiska, ehuru det stundom gjorts
till föremål för klander.
Ett dramatiskt lif af största rikedom och
verksamhet rör sig uti folkscenerna, der vi mötas utaf
nederländska folktyper af olika, skarpt utpräglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
