Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid 18 års ålder var Palleske färdig att afgå från
gymnasiet i Stettin och höll med anledning häraf ett s. k.
åbiturienttal om »konst och historia såsom mensklighetens»
läromästare». Talet väckte bifall, och den unge talaren,
som tillkännagifvit sin afsikt att egna sig åt teologiska
studier, erhöll kallelse att infinna sig hos biskop Ritschl,
som varit en af hans åhörare.
Ritschl, som själf var en af sin tids mest framstående
andlige talare, yttrade då till den unge Palleske: »Edert tal
var ju icke så illa hopkommet, men ni har ett fel. Ni kan
icke uttala tungspets-r, och den som det ej kan, varder
aldrig en god talare».
Af biskopen erhöll Palleske ett kort till en bekant
döfstumlärare, som skulle undersöka hans tunga.
Undersökningen slog illa ut. »Lyft upp er tungspets mot öfre
sandvallen,» sade döfstumläraren, »men i fritt sväfvande
ställning. Försök nu en stark utandning.» Den unge
gymnatisten lydde befallningen, men lyckades blott frambringa ett
kratsljud från munhålans bakre del, medan tungspetsen
förblef orörlig.
»Hos er,» sade läraren, »dallrar blott tungspenen.
Svårligen skall ni lära er tungspets-r. Er tunga är alltför
oböjlig.»
Bedröfvad återvände Palleske till biskopen, som efter
att hafva hört berättelsen om ynglingens missöde betraktade
honom med en medlidsam blick samt rådde honom att icke
förlora modet utan medelst inre företräden söka ersätta den
förmån, som naturen nekat honom.
Efter att en tid bortåt hafva studerat teologi i Berlin
slog han om och började studera filologi och estetik,
särskildt dramatik, ett område, dit hans håg stått alltsedan
hans tidigaste ungdom. Han önskade blifva dramatisk
författare, men ville för detta ändamål »gå igenom graderna»
eller med andra ord börja som skådespelare.
För att erhålla rekommendation till någon mindre
teater vände han sig till en af Tysklands förnämste
skådespelare, den bekante Theodor Döring. Sedan Döring hört
den unge skådespelarekandidaten föredraga ett stycke ur
en roll, i hvilken han tagit den likaledes berömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
