Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Granskning af den Osthoffska åsikten om kulturspråkets uttalssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underskatta kulturen. Ty vore den rena naturprodukten på
grund af sin naturlighet öfverlägsen det naturalster, som
blifvit omdanadt eller förädladt under inflytelsen af mensklig:
konst eller mensklig kultur, så måste vi ju också komma
till den slutsats, att det i skogen vildt uppväxande
naturbarnet vore »bättre» eller öfverlägset den inom
kultursamfundet uppfostrade individen, emedan kulturen i och för sig
vore ett brott mot naturen. Men Osthoff är å andra sidan
alltför mycket vetenskapsman och grundlig kännare af tysk
kultur, för att han på allvar skulle kunna hängifva sig åt
naturfantasier i den Rousseauska stilen. Efter aberrationerna
på naturkänslans område varder han därför snart åter sig:
själf, gör både Opitz och Gottsched all den rättvisa, de
förtjäna, och glömmer icke att framhålla den omätligt stora,
insats, som Tysklands skalder, särskildt under den nationela,
nyfödelseperioden, gjort i det tyska skriftspråkets
utvecklingshistoria, och denna sida af undersökningen afslutas med en»
i nästan dityrambisk stil hållen framställning af de storverk,,
det tyska högspråket utfört såsom den enhetsalstrande kraften
på den nationela odlingens alla områden, en dityramb, som
i sin ordning afslutas med anförandet af Scherers bekantat
yttrande: »Unsere Schriftsprache ist ein Erzeugniss des
altdeutschen Kaiserthums und umgekehrt: das neudeutsche
Kaiserthum ist ein Erzeugniss der deutschen Schriftsprache
und ihrer Litteratur.»
Så lyder det vitsord, som äfven natursvärmaren på
språkområdet måste skänka sitt lands högspråk, det där
trädet, som, uppryckt ur sin naturliga jordmän och
omplanteradt i en främmande, under tillskyndelser från en
onaturlig trädgårdsmästarekonst blef hvad det blef - den
enhetsalstrande kraften i Tysklands nationela odlingsarbeter
i vetenskap och konst liksom på det sociala och politiska
området!
Med någorlunda rättvis hand söker Osthoff därefter
fördela företräden och brister mellan högspråk och bygdemål.
Folkspråket är mera liffullt, färgrikt samt företer större
följdriktighet i sitt ljudskick än skriftspråket, ehuru det å andra
sidan är obrukbart för flertalet af de högre syften, som det
mera abstrakta, färglösa eller utvattnade kulturspråket har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
