Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om högsvenskt språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakter, själf ombesörja allt som erfordrades för en resa till
aflägsnare bygder, eller själf ombesörja sitt rättsskydd, sina
barns uppfostran o. s. v.? Utan ett samhälle, som
ombesörjer post- och vägförbindelser, domstolar och polismakt,
skydd för person och egendom, folkundervisning o. s. v.,
skulle menniskor visserligen kunna lefva, men lefva ett uselt
lif – ett lif utan civilisation.
Liknande fördelar bereder oss det gemensamma språket.
Det ger styrka både utåt och inåt. Det är ett af de
förnämsta uttrycken för ett folks enhet och egendomlighet.
Det är i mer än ett hänseende ett bålverk mot inkräktaren.
Bygdemålet vid landets gränser kan så småningom
uppblandas med främmande beståndsdelar, urarta, sönderplockas
och slutligen försvinna, men litteraturspråket håller sig uppe
under en dylik kamp och hjälper sålunda landsdelen själf
att hålla sig fast vid det hela, att ej smälta bort i det
främmande, huru stark attraktionskraft detta senare än månde
ega. Inåt åter utgör detta gemensamma språk ett
hjälpmedel för den enskilde att på meddelandets väg verka på
alla och mottaga återverkningar af alla, för hvilka detta
språk är en gemensam egendom. Men, frågar man, kan ej
detta ske utan att språkets ljud behöfva uttalas på ett
likartadt sätt? Jo, till en del, svara vi, men ej så helt och
fullständigt, som sig bor. Ett språks ljud äro nämligen så
innerligt sammanvuxna med språkets inre byggnad och väsen,
att det senare städse skall blifva mer eller mindre främmande
för den, som ej känner dess ljud, liksom han å andra sidan
utan herravälde öfver språkets ljud skall varda urståndsatt
att på tillbörligt sätt använda det talade språket som ett
personligt maktmedel. Det är icke blott den granntyckte
fransmannen, som lider verkliga kval, när han hör sitt
modersmåls ljud misshandlas i en utländings offentliga föredrag,
utan hvarje civiliserad menniska erfar något dylikt i dylika
fall. Äfven den snillrikaste skåning skall ej vara i stånd att
inför en krets af bildade uppsvenskar förskaffa tillbörligt
erkännande åt ett föredrag, vore det än så utmärkt, om det
framföres på svenska d. v. s. med svenska ord och former,
men med skånsk bygdemålsbrytning o. s. v. Och å andra
sidan påstår jag, att äfven den mest intelligente och bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
