Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Andningsformerna och deras inbördes företräden - Andningen ur helsovårdens synpunkt. Den s. k. presthalssjukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Refbensandningen.
Vända vi oss nu till den tredje grundformen af andning
eller refbensandningen, så är det tydligt, att muskelstriden
här måste blifva större än under mellangärdsandningen,
förnämligast emedan ett större antal muskler tages i anspråk,
men mindre tröttande än under nyckelbensandningen, som
fordrar användning af ett ännu större antal muskler,
hvarjämte, såsom ofvan är anmärkt, de motståndsgörande partierna
i bröstrummets öfre del äro mindre rörliga och böjliga än
i dess mellersta och nedre delar. Men då hvarje starkare
refbensandning lätt öfvergår i nyckelbensandning, så gäller
här regeln: tag ej refbensandningen, utan
mellangärdsandningen till utgångspunkt för andningsverksamheten, emedan»
den senare genom lungans bottenfyllning leder till
utvidgning äfven af lungans mellersta del och sålunda öfvergår t
refbensandning, men utan att åstadkomma någon tröttande
muskelstrid i bröstkorgens öfversta del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
