Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om äkta skådespelarekonst och dess inflytande på öfriga former af muntligt föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej», svarade Demostenes, »ni har icke blifvit
förorättad, åtminstone icke i så hög grad eller på sådant sätt,
som ni här beskrifvit, ty i sådant fall skulle ni icke ha varit
i stånd att så lugnt och kallt förtälja den medfart, för
hvilken ni påstår er hafva varit utsatt.»
»Har jag icke lidit? Har jag icke blifvit förorättad?»
utbrast mannen i en ton af det bittraste lidande och den
häftigaste förtrytelse.
»Var lugn, min vän,» afbröt honom Demostenes, »ni
har lidit, ni har blifvit förorättad, och jag skall bistå er.»
I samma förhållande som Demostenes till Satyros står
Roms förnämste talare Cicero till den store romerske
skådespelaren Roscius, öfver hvars förmåga både som skådespelare
och vältalighetslärare Cicero så ofta uttrycker sitt varmaste
erkännande. Samma skäl, som Demostenes anfört mot deh
i omotsvariga tonfall talande målsegaren, använder Cicero
en gång såsom sakförare mot en af sina berömdaste
medtäflare. Calidius, i ett mål, där denne senare hade anklagat
en person för att hafva velat förgifta honom. Calidius’
förnämsta styrka låg i det ljufva behag, hvarmed han
fram-stälde sina meningar. Så äfven nu, hvarför Cicero med stor
framgång endast åtnöjde sig med att fästa uppmärksamheten
på det osannolika eller orimliga däruti, att en person, som
påstår sig hafva varit nära att blifva förgiftad, skulle kunna
i en sådan len och ljuflig ton, som den Calidius nu användt,
förtälja den fara, han med knapp nöd undsluppit.
Äfven nyare tiders historia är rik på dylika vittnesbörd.
Huru mången fransk politisk talare har icke» tagit
undervisning i föredragets konst af en eller annan berömd
skådespelare? Napoleon I tvekade icke att i detta hänseende
anlita Talma, och i Englands underhus yttrade en gång en
af Englands berömdaste talare och statsmän, Edmond Burke:
»Det finns väl få framstående talare inom denna församling,
hvilka icke för den talareförmåga de ega, på ett eller annat
sätt stå i förbindelse till David Garrick.»[1]
»Alltså,» torde någon på detta område mindre
bevandrad person känna sig frestad att utropa, »skola vi för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
