Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åhörareskaran vaknade nu upp och beredde sig på att lyssna.) »Om
det kommer att bli nödvändigt, skall jag med fröknarna
Clarksons vittnesmål bevisa, att de mötte en beslöjad person
— till synes en kvinna — kommande ut genom bakporten
några minuter sedan nödropet hörts. Den personen var ingen
kvinna, utan en man, klädd i kvinnokläder.» (Ny sensation.
Wilson hade blicken fästad på Tom, då han vågade denna
gissning, för att se, vilken verkan den skulle framkalla. Han
var belåten med resultatet och sade för sig själv: »Det
lyckades — han är träffad!»)
»Ändamålet med denna persons besök i huset var stöld,
icke mord. Det är sant, att kassaskåpet ej var öppnat, men
där stod en vanlig kassalåda på bordet med tretusen dollars
inneliggande. Det är lätt att antaga, att tjuven var dold i
huset, att han kände till detta kassaskrin och ägarens vana
att räkna dess innehåll och göra upp sina räkenskaper varje
kväll — om han hade vanan, vilket jag emellertid
naturligtvis ej vill påstå; att han försökte taga skrinet medan
dess ägare sov, men gjorde ett buller och blev gripen samt
nödgades använda kniven för att rädda sig från att bli
tillfångatagen, och att han flydde utan sitt byte, emedan han
hörde hjälp nalkas.
Nu har jag utvecklat min teori och skall övergå till den
bevisning, varmed jag ämnar söka ådagalägga dess riktighet.»
Wilson tog upp flera av sina glasskivor. Då auditoriet
igenkände dessa välbekanta prov på Pundhuvuds forna barnsliga
fantasier och »tillställningar», försvann det spända och
gravallvarliga uttrycket ur deras ansikten, och församlingen brast
ut i befriande och uppfriskande skrattsalvor; Tom själv flinade
till och deltog i det allmänna löjet, men Wilson lät sig
synbarligen icke störa. Han ordnade sina »tryck» på bordet
framför sig och sade:
»Jag ber rätten hava tålamod, medan jag gör några
anmärkningar till förklaring av en del av den bevisning, jag
står i begrepp att framlägga, och vilken jag senare skall
anhålla att få edfästa vid vittnesskranket. Varje mänsklig
varelse bär med sig från vaggan till graven vissa kroppsliga
märken, vilka aldrig ändra karaktär och genom vilka han
alltid kan identifieras — och detta utan skuggan av tvekan
eller tvivel. Dessa märken äro hans signatur, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
