- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
102

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men vad skulle de kunna vinna därpå? Han förkastade den
tanken. Tom svarade:

»Vinna? Å, ingenting kanske, som ni skulle sätta värde
på. Men de äro främlingar, som hålla på att skaffa sig en
ställning i ett nytt samhälle. Betyder det ingenting för dem
att framträda som favoriter hos österländska furstar — då
det ej kostar dem något? Wilson, det finns ingen sådan
kniv, eljest skulle er plan ha bragt den i ljuset. Eller också,
om en sådan kniv finnes, så ha de den ännu. För min del
tror jag, att de sett någon sådan kniv, ty Angelo ritade upp
den med sin blyertspenna alldeles för kvickt och bra för att
han skulle kunna ha hittat på den för stunden, och
naturligtvis kan jag ej svära på att de aldrig haft någon sådan, men
det vill jag gå i borgen för — om de hade den med sig,
då de kommo hit till staden, så ha de den kvar.»

Blake sade:

»Det förefaller väldigt förståndigt, vad Tom nu säger;
ja, det gör det sannerligen.»

Tom svarade, i det han vände sig om för att gå: »Tag
ni bara reda på den gamla kvinnan, Blake, och om hon inte
kan skaffa fram kniven, så visitera tvillingarna.»

Tom flanerade bort. Wilson kände sig icke så litet
nedslagen. Han visste knappast, vad han skulle tro. Han ville
högst ogärna frångå sin tro på tvillingarna och var besluten
att icke göra det på så obestämda bevis, man — nåja, han
skulle tänka på saken och sedan fatta sitt beslut.

»Blake, vad tror ni om den här saken?»

»Ja, Pundhuvud, jag måste säga, att jag ser den på
samma vis som Tom. De ha aldrig haft kniven, eller också,
om de haft den, så ha de den ännu.»

De båda männen skildes åt. Wilson sade för sig själv:

»Jag tror, att de hade den. Om den hade blivit stulen,
så skulle vår plan ha skaffat den tillbaka, det är säkert. Jag
tror, att de ha den ännu.»

Tom hade ingen bestämd avsikt, dä han slog sig i
språk med de båda männen. När han började sitt prat,
hoppades han blott kunna reta dem en smula och få litet
illvilligt nöje av det. Men när han gick sin väg, var han
stormförtjust, ty han märkte, att han av ren tur och utan
något besvärligt arbete lyckats åstadkomma åtskilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free