- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
95

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minut med att göra det heller, om han visste.» Därpå sade
han högt, med allvarlig stämma:

»Mor, vi äro i en farlig knipa.»

Roxana drog spasmodiskt efter andan och sade:

»Barn! Varför skrämmer du en så? Va’ ä’ de’ som
kommer å’ hända?»

»Jo, det är en sak, jag inte berättat för dig. Då jag
inte ville slåss, rev han sönder testamentet och — — —»
Roxanas ansikte blev likblekt, och hon sade:

»Nu ä’ de’ ute me’ dej — å’ de’ för alltid. De’ ä’
slutet. Båda två få vi svälta, å’ — — —»

»Vänta och låt mig tala till slut! Jag antager, att när
han beslöt sig för att slåss själv, tänkte han, att han kunde
bli dödad och icke få tillfälle att förlåta mig någon mera
gång i sitt liv, och därför gjorde han om testamentet igen,
och jag har sett det, och det är som det skall vara. Men —»

»Å, pris ske Gud, då ä’ vi trygga igen! — trygga! — å’
varför behöver du då komma å’ tala så’na fasliga — — —»

»Vänta, säger jag dig, och låt mig tala till slut. Vad
jag skrapade ihop häromdagen räcker inte till att betala
hälften av vad jag är skyldig, och när som helst kunna mina
fordringsägare — — ja, du vet, vad som kan hända.»

Roxana lät sitt huvud sjunka ned och bad sin son lämna
henne i fred — hon måste tänka sig grundligt in i den här
saken. Slutligen sade hon med tonvikt på orden:

»Du är tvungen å’ bli väldigt försiktig nu, de’ säjer ja’ dej!
Å’ hör nu på, hur du ska’ göra! Han blev inte dödad, å’ om
du ger honom minsta anledning, så river han itu testamentet
igen, å’ de’ ä’ sista gången, kom du ihåg de’! Alltså
har du att visa honom va’ du kan göra under de närmaste
dagarna. Du ä’ tvungen å’ vara alldeles förgiftat snäll å’
låta honom se de’; å’ du ä’ piskad å’ göra allt möjligt
för å’ få honom att lita på dej, å’ du ska’ ställa dej in me’
gamla tant Pratt me’ — hon har fasligt mycke’ inflytande
på domarn å’ ä’ den bästa vän du har. För de’ andra ska’
du ge dej i väg te’ S:t Louis, å’ på de’ vise’ ska’ du hålla
dej kvar i hanses gunst. Så ska’ du göra opp me’ de där
människorna. Du ska’ säja dom, att han inte kan leva
länge — å’ de’ ä’ sant — å’ säja dom, att du ska’ betala
dom ränta, å’ stor procent me’, tio — va’ heter de’?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free