Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NIONDE KAPITLET.
Varför fröjdas vi vid ett barns födelse
och sörja vid en begravning? Därför att
det i intetdera fallet är oss, det gäller. —
Ur Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
Det är lätt att finna fel hos andra, om
man har fallenhet därför. Det var en
gång en man som, då han inte kunde
finna något annat fel med sina kol,
klagade över att det var för mycket
förhistoriska paddor i dem. Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
Tom kastade sig på soffan, dolde sitt värkande huvud
i händerna och vilade armbågarna mot knäna. Han
vaggade fram och tillbaka och jämrade sig.
»Jag har fallit på knä för en negerslyna!» mumlade han.
»Jag trodde, att jag redan kommit till botten av all
förnedring, men å, min Gud, det var ingenting emot detta — — —
Nå, det finns åtminstone en tröst, sådan den nu är — den här
gången har jag nått botten; det finns ingenting som är
djupare ned.»
Men det var en förhastad slutsats.
Klockan tio den kvällen klättrade han uppför stegen
och in i spökhuset, blek, matt och eländig. Roxy stod i
dörren till ett av rummen och väntade, ty hon hade
hört honom.
Huset var byggt i två våningar, och sedan det för ett
par år sedan kommit ut, att det spökade där, var det förbi
med dess användbarhet. Ingen ville bo i det sedan dess
eller komma det nära under natten, och de flesta
människor gjorde till och med vid fullt dagsljus en stor lov
omkring det. Som det var utan medtävlare, kallades det
helt enkelt spökhuset. Det höll nu på att falla i spillror
genom att ingen såg till det. Det stod trehundra yards
bakom Pundhuvud-Wilsons hus, och mellan dem fanns
ingenting annat än ett tomrum. Det var sista huset i staden åt
det hållet.
Tom följde efter Roxy in i rummet. Hon hade en hög
ren halm i hörnet som bädd, några billiga, men välvårdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0053.html
