- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
50

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pappersdollartrasa. Varför menar ni att ja’ skulle berätta de’ för er?
Ni har inga pengar. Jag ska’ berätta de’ för eran farbror
— å’ de’ i denna stund till på köpe’ — å’ han ska’ ge
mej fem dolla’ för’et, å’ de’ gladeligen ändå.»

Hon vände sig föraktfullt om och började gå sin väg.
Tom var utom sig av rädsla. Han fattade tag i hennes
kjolar och bönföll henne om att stanna. Hon vände sig
om och sade högdraget:

»Ser ni nu, va’ va’ de’ ja’ sa’ er?»

»Du — du sade — jag minns ingenting. Vad var det
du sade mig?»

»Jag sa’ er att härnäst ja’ gav er ett tillfälle, skulle ni gå
ned på era knän å’ tigga om’et.»

Tom var förlamad för ett ögonblick. Han flämtade av
sinnesrörelse. Så sade han:

»Å, Roxy, du kan ej vilja ha din unge herre att göra
något så förskräckligt! — Du kan inte mena det!»

»Ja’ ska’ mycket snart lära er om ja’ menar de’ eller
inte! Ni kallar mej med öknamn å’ så gott som spottar
på mej, då ja’ kommer hit, fattig å’ övergiven å’ ödmjuk,
för å’ berömma er för att ni har vuxit upp å’ blivit stor å’
vacker, å’ berättar för er hur jag skötte er och amma er
å’ vaka över er, när ni var sjuk, å’ ingen annan mor hade
än mej i hela vida världen, å’ ber er att ge stackars gamla
niggern en dolla’ för å’ skaffa henne nå’nting å’ äta — å’
ni skäller ut mej — skäller ut mej, må den onde ta’ er!
Jaha, herrn, ja’ ska’ ge er ett enda tillfälle till, och de’ ä’
nu de’, å’ de’ räcker bara en halv sekund — hör ni, va’
ja’ säjer?»

Tom föll på knä och började be:

»Du ser att jag tigger och ber dig, och det uppriktigt
också! Men berätta nu, Roxy, berätta!»

Arvtagerskan till två århundradens ohämnade oförrätter
och förödmjukelser såg ned på honom och tycktes dricka
tillfredsställelse i djupa klunkar. Därpå sade hon:

»En fin vacker vit herre på knä för en negerslinka! Ja’
ville se det för en enda gångs skull innan ja’ kallas hädan.
Blås nu i ditt horn. Gabriel, blås, ja’ ä’ redo — — — —
Stig upp!»

Tom gjorde så. Han sade ödmjukt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free