- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
15

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte blott sälja er alla fyra, utan — jag skall sälja er nedåt
floden!»

Detta var detsamma som att döma dem till helvetet!
Ingen Missourineger hade något tvivel om den saken. Roxy
vacklade, där hon stod, och färgen försvann från hennes
ansikte; de andra föllo på knä som om de blivit skjutna;
tårar strömmade från deras ögon, deras händer höjdes
bönfallande, och tre svar kommo i samma ögonblick:

»Ja’ gjort de’!»

»Ja’ gjort de’!»

»Ja’ gjort de’! — var barmhärtig, massa — Herren
förbarme sig över oss fattige niggrer!»

»Mycket bra», sade husbonden och stoppade klockan
på sig. »Jag skall sälja er här, fastän ni ej förtjänat det
Ni borde ha blivit sålda nedåt floden.»

Brottslingarna kastade sig framstupa, alldeles hänryckta
av tacksamhet, kysste hans fötter och förklarade, att de aldrig
skulle glömma hans godhet och aldrig upphöra att bedja
för honom, så länge de levde. De voro uppriktiga, ty som
en gud hade han uträckt sin mäktiga hand och tillslutit
helvetets portar framför dem. Han visste själv, att han gjort
något ädelt och vackert och var i tysthet belåten med sin
storsinthet; och samma kväll antecknade han tilldragelsen i
sin dagbok, så att hans son skulle kunna läsa det någon gång
under kommande år och därigenom bevekas att själv visa
mildhet och mänsklighet i sina gärningar.

*


TREDJE KAPITLET.



Var och en, som levat nog länge för
att förstå vad livet är, vet, vilken djup
tacksamhetsskuld vi ha gent emot Adam,
vårt släktes förste, store välgörare. Han
förde döden in i världen. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok
.

Percy Driscoll sov gott, natten efter det han räddat
sina svarta kelgrisar från att sändas nedför floden, men
i Roxys ögon kom ej en blund. En djup fasa hade tagit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free