Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fort hon var kommen till Ljungbro, af sände Frigga bref
till Erikshof, hvaruti hon påminde Ernfrid om att han
lof-vat henne, att Gabrielle skulle få besöka Ljungbro vid
pingst-tiden. Hon bad äfven Ernfrid och Lilie göra
sällskap, för att bevittna hennes lycka.
Det var en klar och vacker maj-afton. I stora
salongen på Ljungbro finna vi Frigga, Valentin och madame
Moulin. Madame Moulin berättar för Frigga om huru
Melcer under sitt första besök i Schweiz bott hos hennes
man vid Genéve-sjön, och huru intresserad han varit af
att samtala med Moulin om första franska revolutionen.
När Melcer lämnade dem, begaf han sig till Paris. Strax
därefter blef madame Moulins man nödsakad att lämna
ifrån sig egendomen, emedan han genom åtskilliga olyckor
var i grund ruinerad. Hela familjen flyttade till Geneve.
Under ett års tid hade Moulin med mycken
ansträngning-lyckats försörja de sina därstädes. En dag erhöll han ett
bref, som madame Moulin efteråt fått veta var från
markis de Maillé, och som innehöll ett tillbud om en plats
för Moulin hos markisen på en af hans egendomar. Det
var svar på en skrifvelse, den Moulin i sitt bekymmer
sändt markisen.
Huru motbjudande det föreföll Moulin att återvända
till Frankrike, beslöt han likväl att göra det, då hans
systersons död tvang honom att låta madame Moulin och
Gabrielle begifva sig före honom till Paris, emedan han
oundvikligen för affärer måste göra en resa åt den trakt i
Schweiz, där systersonen varit bosatt.
Madame Moulin slöt sin berättelse med de orden:
»I Paris väntade vi honom förgäfves. Han kom icke.
Döden befriade honom från den bittra smärtan att behöfva
sätta sin fot på det monarkiska Frankrikes jord.»
»Och det var min bror, som vållade den olycka, hvilken
gjorde er till änka», inföll Frigga. »Jag har en stor skuld
till er, madame.»
»Ack, jag känner icke, hvilken del grefve Melcer
Harthon har i min mans slut; men i alla fall vet jag, att han
endast var ett medel för en rättvis, om ock sträng försyn»,
sade madame Moulin med mildhet. »Ni anar icke
madame», tilläde hon, »hvilken hämnande ödets skickelse
det skulle ligga däruti, att en aristokrat varit
upphofsman-nen till den olyckshändelse, som beröfvade mig min man.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
