Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
park och oändliga skogar. Vet ni, hvad dessa naturens
barn representera i min tafla?»
Valentin fäste en skarp blick på Frigga. Hans ansikte
var i detta ögonblick strängt.
»Jag vet det!» utropade Frigga och såg stadigt upp till
honom.
»Jag vågar betvifla det.»
»Alla dessa skogar, dessa berg och lundar äro bilden af
folket. De äro starka, stolta och fria som det.»
Frigga reste sig, sträckande handen mot solen, som
lutade mot väster, och tilläde med värme:
»Och se där, bilden af Guds godhet, som sprider sitt ljus
lika öfver grönskande träd, grånade slott och praktfulla
boningar. Liksom solens strålar famna hela denna tafla,
så famnar oss alla Guds kärlek, och liksom hafvets böljor
föra friska vindar med sig öfver skogar, berg, slott och
fält, så skall äfven upplysningen göra sig gällande så väl
inom gråstensmurarna som under skogens grönskande
hvalf. Stenen, hvaraf slottet är upprest, har blifvit hämtad
ur berget. Detta bör säga er: allt har utgått från folket
och skall äfven återgå till folket.»
Frigga tystnade. Kinderna hade erhållit en lifligare
kolorit. Det vackert formade hufvudet bars i detta ögonblick
högre än vanligt. Äfven Valentin hade rest sig och stod
vid hennes sida. Då hon upphört att tala, sade han:
»Ni har kompletterat min tafla, jag har ej något mera
att tillägga, än att ni glömt gallerporten, som vi hafva
bakom oss.»
Frigga såg på honom. Det syntes, att den unga flickan
ej anade Valentins mening.
»Kan ni säga mig hvad den föreställer?» frågade han.
»Nej, i detta ögonblick har jag svårt att fästa någon
bemärkelse vid en sådan obetydlighet», svarade Frigga.
»Och likväl befinner ni er innanför och jag utanför
denna port, som mellan oss bildar en oöfverstiglig skiljemur.
Vi kunna genom gallren talas vid, till och med fatta och
trycka hvarandras händer; men vi kunna aldrig utbyta
känslor. Gallerporten är en figurlig bild af ståndsskillnaden,
som med sin allmakt behärskar världen. Det finns blott
en nyckel, som kan öppna detta stängsel, och denna nyckel
heter — guld. För denna talisman slås porten genast upp.
— Ni sade att slottets sten var hämtad ur bergen. Jag sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
