Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skyndade uppför den och fann Jacobs hustru
anfallen och misshandlad af tvenne män.
I den ena af våldsverkarna igenkände han en af dem, från
hvilkas angrepp han några dagar förut räddat den unga
kvinnan.
För andra gången lyckades det Mirabeau att rädda henne.
Efter denna händelse och sedan Jacob blifvit återställd,
förseddes det mörka huset med en tjock och stark ekport.
Fåfängt bönföll Jacob hos Mirabeau om att på något
sätt få visa sin erkänsla; den snillrike mannen gaf honom
aldrig något tillfälle därtill.
»Jag gjorde då», slöt Jacob sin berättelse, »ett heligt
löfte att, hända hvad som helst, aldrig lämna Frankrike,
förrän jag betalat min skuld till denne man, som jag på
en gång älskade och beundrade. — Jag har hållit mitt ord.
Mina söner hafva dragit hädan; men jag har stannat för
att uppfylla min ed. — Mirabeau är död, men har i mina
händer anförtrott en varelse, till hvilken han i arf gaf min
tacksamhetsskuld såsom dess enda rikedom. Nå väl, Jacob
Levitain skall betala henne hvad han var skyldig honom.
Min afsikt är, att när lugnet i Frankrike blifvit återställdt,
låta uppfostra Sophie i skötet af någon aktad fransk familj.
Då hon en dag gör sitt val af make, ämnar jag gifva henne
i hemgift den fjärdedel af vår förmögenhet, som jag vid
delningen förbehöll mig. Detta, Elias, är hvad jag
beslutit, om jag får lefva. Skulle jag åter dö, innan jag vågat
anförtro henne i andra händer, eller innan frid och lugn
uppblomstrat i Frankrike, då skall du, ehuru ung, öfvertaga
de plikter jag åtagit mig. Du skall vaka öfver hennes
säkerhet, vårda hennes ungdom, bekosta hennes uppfostran,
och den dag hon gifter sig utbetala till henne den andel jag
bestämt till hennes bröllopsgåfva. — Nu, min son, måste
du heligt, vid Gud, lofva mig, att efter min död i allo
uppfylla hvad jag anbefallt dig.»
»Jag svär dig det!» sade Elias med allvar och lade sin
hand i faderns hand.
»Tack! Du är visserligen endast sexton år; men du är
till förstånd och uppfattning nästan man. Du skall således
äfven såsom en man hålla din ed, jag vet det; ty du vore
eljest ej mitt barn.»
Från den dagen deltog Elias i faderns köpmansbestyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
