Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så våga skriva till grevinnan Eldelfeldt. Sedan hon
hämtat sig från sin första bestörtning, gick hon in till sin
dotter, utropande, i det hon räckte ’henne brevet:
»Har du ’kunnat tänka dig något förmätnare?»
Jenny kände sitt blod kallna vid genomögnandet; men
som förödmjukelsen drabbade modern och icke henne, vek
snart harmen för en allt uppslukande önskan att träda
emellan Porry och Sorenza.
»Nå, vad har mamma beslutat?» frågade hon.
»Här finnes väl icke mer än ett beslut?»
»Och det är?»
»Att låta hela förslaget förfalla. Med en person, så
berövad all uppfattning av det passande, kan man ingenting
uträtta.»
»Där ha vi det!» skrek Jenny. »När frågan är om min
frid, då lönar ingenting mödan att försöka, då får
högmod och allt annat träda emellan; då...»
»För Guds skull, Jenny, bliv nu icke upprörd igen, utan
sök att vara lugn. Du inser väl det förödmjukande
uti...»
»Att mamma gör något för sitt barns lugn», inföll
Jenny. »Jo, det inser jag verkligen, därför är det bäst,
att jag dör.» Hon började gråta konvulsiviskt och
stammade under snyftningar: »Jag vill ju ingenting annat än
slippa se henne. — Blir jag ensam med honom, då — då»,
hon avbröts av ett anfall spasmer.
Grevinnan suckade. Stackars kvinna! Hon hade
varit olycklig såsom maka och var det även såsom mor;
därför, att hon ständigt missförstått sin kallelse och
alltid låtit leda sig av sin småaktiga och egoistiska natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
