Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
småleenden på en enda, hon börjar uppmuntra en annan.
Du ser det ej ; men andra göra det. För att icke förråda sig
har hon i förbifarten ett ögonkast eller några vänliga ord
för dig; du inbillar dig på grund därav att fortfarande vara
hennes käraste föremål. Du märker ej, att du spelar en
ganska ömklig roll, ej heller att man skrattar åt dig, som
blivit kastad ur sadeln. Alla se, att du är en
överflödsper-son hos den sköna, utom du själv. Hon vågar icke säga det
rent ut, emedan hon icke vill hava dig till fiende. Kvinnan
är alltid rädd för den man, hon en gång älskat. Då ett
fruntimmer fruktar en karl, kan man gå ed uppå, att hon
varit svag för honom. Lev väl, du kommer väl och äter
middag hos mamma? Jag ämnar mig just nu dit. Hon
vet ej ännu, att jag har kommit till X—strand.»
Ernfrid tryckte Arthurs hand, och denne lovade att
infinna sig hos modern.
Under Ernfrids tal hade han flera gånger så häftigt
skiftat färg, att det såg ut, som om han varit sinnad att genom
något utbrott giva luft åt sin inre harm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
