Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur kysste handen, som räcktes honom, och satte sig
åter på samma plats han lämnat.
»Nå väl, Sorenza, jag uppehöll mig i London. Jag
besökte en afton teatern. I en af första radens loger satt
ett ungt fruntimmer med ett utseende, som ögonblickligen
slog an och fjättrade mina ögon vid henne. Nog av, när
spektaklet var slut, följde jag hennes vagn, och innan jag
återvände till hotellet, där jag bodde, visste jag, att hon var
svenska, att hon var en ung fru, som med sin tant uppehöll
sig i London.
»Hela den följande dagen grubblade jag på en utväg att
återse henne, att på något lämpligt sätt göra hennes
bekantskap. Alla andra tankar och intressen voro liksom
bortblåsta. Vid middagstiden gör jag en promenad, fast
besluten att direkt gå upp till min vackra landsmaninna,
presentera mig för henne och säga — Gud vet vad. Just som jag
fattat detta beslut, hör jag någon bakom mig yttra på
svenska:
»’Snälla faster, det finnes icke någon möjlighet att få reda
på fröken de * *. Vi ha nu sökt henne i tre veckor, och
sannerligen saknar jag icke lust att göra några vidare
försök.’
»Rösten var klangfull och frisk. Jag vände mig om. Det
var min sköna från operan föregående afton. Att avtaga
hatten, att säga henne, vem jag var, och att uppgiva fröken
de * * adress, som jag kände, var ett ögonblicks verk.
»Det var en egen ödets skickelse uti, att de farligaste
bekantskaper jag gjort ha blivit inledda på gatan, ty så var
det även med din.»
»Vad skall jag vidare säga? Jag såg henne dagligen och
hade till och med den lyckan att förskaffa henne inträde i
åtskilliga familjer. Hon bodde i general C—s hotell och
var genom den gartila generalen, som känt hennes mans
far, redan införd i den lilla krets, han såg hos sig.
»Jag älskade henne och det av hela min själ. Hade hon
av mig fordrat, vad hon velat, hade jag offrat henne det, så
behärskade mig denna känsla, och så är det än i detta
ögonblick. Åsynen av henne är oumbärlig för min tillvaro, och
likväl kan den ibland förorsaka mig ett helt helvete av
marter.» Arthur lutade huvudet i handen, tilläggande: »all
frid, allt hopp om lycka, all glädje är för mig försvunnen,
då jag icke ser eller hör henne, och ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
