Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med detsamma anmäldes:
»Greve Arthur Eldelfeldt, som frågar, om han kunde få
den äran att avlägga ett besök.»
»Gärna, bed herr greven stiga in», svarade Sorenza.
Därpå vände hon sig till Marie, sägande leende:
»Här hava vi honom med hjärtat. Få nu se, vad jag
kan förmå över honom.»
Hon nickade åt Marie, som stannade kvar i kabinettet.
*
När Sorenza kom ut i salongen, skyndade Arthur henne
till mötes, utropande helt glatt, i det han fattade hennes
båda händer:
»Äntligen, min kära Sorenza, kunna vi få mötas utan
allt detta tvång och all denna förställning. Huru mången
gång under de år, som flytt, har jag icke tänkt på dig med
saknad och längtan, utan att äga den minsta aning om, var
du fanns, eller vilket ditt öde var.» Arthur tryckte hennes
händer till sina läppar och höljde dem med kyssar.
Varje drag i hans vackra ansikte utvisade, huru verkligt
glad han var av detta ogenerade återseende; även Sorenzas
lugna min försvann, och att leende, fullt av inre
tillfredsställelse. gled över hennes ansikte.
»Alltid densamme» sade hon milt och drog honom ned
bredvid sig på soffan. »Obetänksam, varmhjärtad och
excentrisk, alldeles sådan du var i ynglingaåren. Har då tiden
icke förmått lägga någon snö över känslans glöd?»
»Nej, Sorenza, mitt hjärta är i dag lika varmt som då
jag första gången såg dig. Det blir aldrig annorlunda.
Människorna och prövningarna äga ej någon makt över
detsamma.»
En lång stund utgjordes Sorenzas och Arthurs samtal
endast av en ömsesidig kort redogörelse för de händelser, som
timat, och huru ödet gestaltat sig för dem, sedan de sist
samtalade förtroligt. Hon hade då varit en flicka om
sjutton år, han en nittonårig yngling. Nu var Sorenza tjugusju
år och Arthur tjugunio.
Huru mycken bitter erfarenhet hade icke denna rad av
år fört med sig! Huru många gäckade förhoppningar och
leende drömmar hade icke blivit begravna!
Deras sammanträffande hos greve Hjelms hade varit så
flyktigt, att det ej medgav något förtroligt -samtal.
Arthur hade så mycket att säga, att Sorenza icke på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0331.html
