Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de och ni hava riktigt präktiga boningar i jämförelse med
oss andra.»
Äntligen, efter att en hel timme ha njutit av sina »goda»
vänners tortyr, tog grevinnan X. avsked, under betygande
av sin uppriktigaste tillgivenhet.
*
Den byggnad Sorenza bebodde tillika med sin styvdotter
Mariquitta, var en vacker tvåvånings sommarboning.
Rummen på nedre botten hade Mariquitta tagit för sin räkning;
de som funnos en trappa upp voro Sorenzas. Vi göra alltså
först ett besök hos Mariquitta.
I en ganska vacker salong sitter den unga frun,
tillbakalutad mot ryggstödet av en schäslong. Hon är iklädd en
grå sidenklänning, kantad med svart, utvisande, att hon
bär lätt sorg. På en stol bredvid schäslongen finna vi
Arthur Eldelfeldt. Hans blick är fästad på Mariquitta med
ett uttryck fullt av beundran.
»Jaså, greven har endast kommit till X—strand för att
höra skälet, varför jag gifte mig», sade Mariquitta
skrattande.
»Ni har väl icke glömt, vad ni yttrade vid vårt avsked?»
frågade Arthur i stället för att svara.
»Icke precis, men nära nog.»
»Då har jag bättre minne», menade Arthur.
»Därpå tvivlar jag icke. Nå, vad sade jag?» Mariquitta
kastade huvudet på sned.
»Kom efter till X—strand, så skall ni få veta,’huru jag
blev René Sturms maka. Jag hade så ofta bönfallit om
att erhålla klarhet i denna sak, att.. .»
»Ni skyndade att infinna er. Nyfikenheten var således
den känsla, som förde er hit.»
»Ni vet mer än väl, att...»
»Ni är en tok, bäste greve, det vet jag nog; men nu till
uppfyllandet av mitt löfte. Det roar mig att infria det.
Alltså börja vi:
»Jag hade rest med faster Marie till Stockholm för att
fullända min uppfostran och fylla de luckor, som funnos
däruti. En vacker dag, någon tid efter min ankomst till
huvudstaden, erhöll jag ett brev från min far med
befallning att genast återvända till Eksjö. Jag kände mig icke
hågad att lyda och tyckte dessutom, att då j ag en gång
kommit till huvudstaden för att tillägna mig de talanger jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0303.html
