Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ung att klart kunna bedöma sin ställning. Händelserna
hade hittills framlupit så enformigt, att hon icke haft något
tillfälle att ådagalägga vare sig självständighet eller
själsstyrka.
Marie Sturms milda karaktär, djupa religiösa tänkesätt
samt kvinnliga väsen hade verkat mildrande på Mariquittas
sinne och givit näring åt hennes bättre känslor. Det var
en vana hos Mariquitta att kuva sin vilja inför fadern,
liksom det var hennes vana att göra den gällande med fastern.
Denna växelverkan av stränghet och svaghet hade haft ett
icke gott inflytande på Mariquittas karaktär.
Hade Mariquitta haft några dåliga böjelser, skulle hon
med samma slughet och ihärdighet vetat tillfredsställa dem,
som hon nu visade vid utförandet av de bästa och
oskyldigaste handlingar.
Hennes religiösa uppfostran kunde sägas innefatta en
fullkomlig förbistring. Marie Sturm var av hjärta och
övertygelse religiös; men hon var det efter bokstaven, utan att
söka förklara andan av skriften. Hon trodde blint på den,
och sökte, så vitt möjligt var, efterfölja dess bud. Ifrån
Mariquittas barndom hade hon varje morgon och afton låtit
flickan göra bön och läsa ett kapitel i bibeln; men även
detta skedde i smyg, emedan brukspatronen ej ville veta av
dylika dumheter. Den religiösa undervisningen
betraktades av Mariquitta såsom förbjuden frukt; men icke såsom
något heligt, för livet inflytelserikt. Kom därtill, att fadern
yttrade sig tämligen fritt i dessa ämnen, så måste
uppkomma en fullständig förvirring i begreppen, vilken blev så
mycket större, som Mariquitta med sitt naturligt goda
förstånd och sin fullkomliga oerfarenhet sökte på sitt sätt
förklara och sammanlänka faderns och fasterns åsikter. När
dessa alldeles icke ville rimma sig, lämnade Mariquitta allt
grubblande på båten och läste sina böner utan varken
eftertanke eller uppbyggelse. För övrigt hade hon tvenne
önskningar, att bliva så god som fastern och så kunnig som
fadern.
Denna senare önskan fick hon till en viss grad
tillfredsställd, det vill säga, brukspatronen lät henne lära sådant,
som han tyckte vara nyttigt, utan att fråga efter, vad
flickan hade lust för. Så t. ex. skulle hon lära sig tyska, men
icke franska. Hon fick alldeles icke någon undervisning i
musik, ehuru hon av naturen hade fallenhet därför; men
hon måste lära sig rita, som hon saknade all håg för. Vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
