- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
169

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jaså, du tycker, att det är en lycka, att jag reser.»

»Ja visst.»

»Alldeles icke; du kommer att sakna mig.»

»Huru kan man vara så inbilsk? Vill du köra? Vi ha
ju förlorat de andra ur sikte.»

»Det rör mig ej, och den här gången kommer du icke ur
stället, förrän du medgivit, att det blir ledsamt, när jag
reser.»

»Vill du tvinga fram ett dylikt medgivande?» Ebba såg
utmanande på honom.

»Vad vill du? Jag måste höra, att du håller av mig;
att du känner saknad, då jag rest.»

»Genom tvång?»

»Lova att vara uppriktig, i fall jag kör.»

»Jag lovar icke något.»

Arthur lät hästen åter ila.

»Nu väntar jag», sade han och böjde sig ned till Ebba.
»Skall du sakna mig?»

»Icke det minsta.»

»Bravo, det vill säga mycket.»

»Ja, när du får översätta mina ord; men innan jag
medgiver en sådan tolkning av dem, skulle jag önska veta vad
den ring betyder, som du bär på lillfingret.»

»Det är ett minne av en person, som är mig mycket kär.»
Arthurs ansikte hade blivit allvarsamt.

»Vill du ej säga mig hennes namn?» Ebba lutade
huvudet på sned och smålog.

»Men du känner henne icke och skall helt säkert aldrig
lära känna henne.»

»Låt mig höra, vad hon heter.»

»Sorenza.»

En paus uppstod. Allvarsamma och plågsamma voro de
tankar, som detta namn uppväckte i Arthurs själ. Ebba
satt även helt tankfull. Slutligen yttrade hon:

»Du håller henne mycket kär?»

»Ja, det gör jag, och vill du veta skälet?»

»Hon är vacker?»

»Hon är min fars dotter; och nu lämna vi detta ämne;
du anar icke huru plågsamt det är.»

Ögonblickligen började Ebba tala om annat, och Arthurs
glättiga lynne kastade långt bort det, som var sorgligt, i
synnerhet nu, då han satt vid den flickas sida, som för
stunden behagade honom mest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free