Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten Auren var en i högsta grad ovanlig lantpräst
både till sin yttre och sin inre människa. Han var lång och
ytterst mager, med ett ansikte, som hade något så
intelligent, att man ovillkorligen frågade sig:
»Huru har den mannen kunnat förirra sig till en
prästgård på landet?»
Om Isak Auren kunde sägas, att han var kristen präst i
detta ords vackraste bemärkelse. Han predikade verklig
kristendom. Han visste, att den lära han skulle predika
var försoningens och förlåtelsens, icke hämndens och hatets.
Mild, fördragsam och kärleksfull emot sina församlingsbor,
var han deras tröstare, vän och far, till vilken de gingo
att klaga sina bekymmer, att anförtro sina sorger och att
finna råd och tröst i livets viktigaste frågor. De vördade
honom såsom en människa, vilken i ord och handling stod
högt över dem. De beundrade honom såsom en förebild i
det goda.
Auren hade blivit präst, därför att hans mor det önskade.
Kanske kostade det honom i yngre åren rätt mången bitter
strid. Vare härmed huru som helst, han kämpade ut dessa
strider med sig själv och sökte med allvar införliva sig
med den levnadsbana han valt. Auren såg icke däruti ett
ävlande efter fördelaktiga pastorat, utan han uppfattade
fullkomligt de heliga och dyra plikter, som ålågo honom.
All världslig äre- och vinningslystnad kastade han långt
ifrån sig såsom fel, ovärdiga att nedsmutsa den, som invigt
sitt liv åt Gud. Han förstod, att prästen i upplysning och
andligt värde måste stå över andra, i fall hans lära skulle
bliva något annat än ord utan all verkan. Hans
församling var hans värld, för den borde han leva och arbeta,
för den borde han sträva till fullkomlighet. Vad han borde,
det utförde även Auren. Också var han högaktad av alla,
både höga och låga. Det fanns ej någon än så högboren
eller än så rik i hans stora församling, som icke med
vördnad böjde sitt huvud inför den ädle prästmannen.
I denna konstiga värld, där allt tillgår så besynnerligt, se
vi rätt ofta, att snillrika män till ledsagarinnor genom livet
välja högst vanliga och inskränkta kvinnor. Man frågar sig
då, när man ser dessa omaka makar: Huru har den karlen
kunnat välja en sådan hustru? Svaret kan endast den giva,
som läser i våra hjärtan.
Då man såg prostinnan Auren, gjorde man just en sådan
fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
