Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kom överens om att giva den föreslagna pjäsen. Det
skulle bliva något alldeles ofantligt roligt. Visst uppstod
en liten debatt, om vem som skulle spela den nygifta frun.
Båda fröknarna Z— ville uppträda i den rollen; men avsade
sig däremot svärmoderns och den koketta änkans.
»Jag spelar nog svärmodern», svarade Ebba leende, »men
allra helst änkan.»
»Så du talar», inföll en av fröknarna Z—. »Om du
uppträder i den senare rollen och spelar bra, så skall man säga:
Det synes, att fröken Hjelm av naturen är kokett, och du
skaffar dig därmed ett dåligt rykte.»
»Alldeles icke; jag vet ju bäst själv, att jag icke är mera
kokett än du och alla andra flickor», menade Ebba; »men
bättre att de säga: ’Ebba spelar bra kokett, än vilket
känsligt hjärta hon har; såg ni, huru väl hon återgav de ömma
scenerna såsom hustru’.» Ebba skrattade. »Jag vill hellre
anses icke hava något hjärta än ett, som hela världen tror
sig känna.»
»Det där är en önskan, som redan gått i fullbordan»,
inföll den yngsta fröken Z— något tvärt. »Icke lär någon
anse dig äga särdeles mycken känsla.»
»Bravo!» Ebba klappade i händerna. Man behövde
verkligen vara en fullkomlig vardagsmänniska för att icke i
hennes ansikte läsa, att Gud begåvat henne med mera känsla
och förstånd än de flesta människor.
Grevens handsekreterare fick i uppdrag att skriva ut
rollerna, och det fattades blott att övertala Magda att deltaga
i tillställningen.
Några dagar förflöto, under vilka Ebba påstod, att hon
övertänkte sin anfallsplan. Under tiden företog Mauritz
dagligen promenader till fots, något, som den nybakade
löjtnanten förut ej visat särdeles böjelse för, i synnerhet
som väglaget var opassande för spatserfärder.
Grevinnan yttrade en dag till sonen:
»Jag tycker, det vore bra mycket angenämare för dig att
åka än att gå. Det är ju så smutsigt.»
»Visserligen; men jag behöver motion», svarade Mauritz.
»Skulle du händelsevis vara illamående?» Modern såg
oroligt på hans friska ansikte.
»Åh nej, älskade mamma, han är bara plågad av svindel»,
inföll Ebba leende. »Blodet har rusat åt huvudet på
honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
