Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna, som hon trodde, bestämda upptäckt, blev hon
vänligare och jämnare i sitt uppförande emot Sorenza, och
denna tyckte, att tiden flydde bort som en glad dröm. Ofta
när hon sedan tänkte tillbaka på denna period av sitt liv,
kallade Sorenza den för sin lyckas korta vårdröm.
Brukspatronen besökte under denna tid endast ett par
gånger majorens, och då talade han icke alls med Sorenza.
Hon* å sin sida var allt för nöjd med det närvarande, att
hon ens skulle ägna en tanke åt än mindre giva akt uppå,
att brukspatronen låtsade, som om hon icke fanns. Ostörd
av allt, hade hon framlevat dessa månader, och hon tyckte,
att hon åter blivit samma goda och glada barn, som hon
var före inträdet i greve Eldelfeldts hus.
En dag i slutet av juli kommo brukspatronen och Porry
till majorens; även nu var den förre uteslutande sysselsatt
med Ida. Han berättade henne, att han gjort ett kort
besök på ett av sina bruk i Södermanland, och att han nu
hoppades ett par veckor få förbliva ostörd på det vackra
Alnäs.
Efter supén hade man gått ut på terrassen. Stödd emot
ett träd, blickade Sorenza över Mälarens spegelklara yta
och dess leende stränder. Porry och några herrar
konverserade med Ida om det konstberidaresällskap, som på
Djurgården gav representationer. Brukspatronen nalkades
Sorenza.
»En vacker tavla denna», han visade med handen på
utsikten.
»Mer än vacker, den är skön!» svarade Sorenza.
»Kan väl någon konstnär återgiva något dylikt på
duken?»
»Nej; inför den store mästaren naturen måste vi
ödmjukt erkänna vår ofullkomlighet; ty en kopia blir ju
aldrig detsamma som dess original.»
»Sant; men då måste ni medgiva, att er konst är något
bra ofullkomligt.»
»Det medgiver jag icke. Den är mänsklig och kan
endast frambringa något mänskligt fullkomligt. Naturen
däremot är utgången från Gud och således gudomlig.»
»Ni är ung och har illusioner om såväl det mänskliga
som det gudomliga», sade brukspatronen leende. »Ni är
därjämte artist.»
»Ja, av själ och hjärta, om än min förmåga är klen.»
»Hos er går förmågan hand i hand med själ och hjärta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
