Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världens största artist, skall man ändå bifoga: Hon är ett
oäkta barn.»
»Ernfrid!» utropade Sorenza och kastade huvudet
tillbaka. »Huru uselt av dig att så tala.»
»Uselt! — Såå. Hade jag förut vetat, att du hade min
fars lättsinne att tacka för livet, skulle du aldrig av mig
blivit behandlad så vänligt som jag bemötte dig. — Du
talar om det som är uselt, vad kan vara uslare än din
härkomst? Jag hade icke infunnit mig här, om ej för att
utkräva en hämnd. Vet du vilken?»
»Nej, — Jag lämnar åt Ernfrid att uttänka alla oädla
sätt att såra och förolämpa.»
»Däri gör du rätt. Säg mig, huru länge har du arbetat
på den där tavlan?»
»Ett halvt år.»
»Sex månader; och jag kunde med ett enda slag av min
hand förstöra ditt mästerstycke för att låta dig i ännu
ytterligare sex månader arbeta på att frambringa en dylik,
som kanske aldrig skulle lyckas dig. Om jag gjorde så här»,
han höjde sin knutna hand med ett gäckande skratt,
»förvandlades din tavla till en trasa.»
»Ja, men du skall icke göra det», svarade Sorenza
bestämt.
»Och vad skulle hindra mig?»
»Fruktan för greven.»
»Fruktan, säger du!» utropade Ernfrid. Ögonblickligen
föll hans knutna hand på tavlans duk, så att den brast.
Sorenza skrek till och fattade häftigt om hans arm. Under
några minuter betraktade de båda syskonen varandra
tigande. Ett klingande skratt kom Sorenza att hastigt vända
på huvudet; i detsamma yttrade en glättig stämma:
»Bra gjort, Ernfrid! Hur gick det nu med den stora
ryktbarheten, det lysande namnet, som du skulle skapa dig?
Jag tror det gick i trasor. Se bara!» Jenny, ty det var
hon, gick till staffliet och tog den förstörda tavlan, vilken
hon höll framför Sorenza, som vid denna syn utbrast i
tårar. Med ett uttryck av djup smärta viskade Sorenza:
»Min sköna dröm förstörd! Min rena glädje förbittrad!»
»Jo du, så går det, när man är övermodig utan att
äga rätt därtill», sade Jenny hånfullt.
Ernfrid stod med korslagda armar och betraktade offret
för sin elakhet. En paus uppstod. Ljudet av steg i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
