Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den bizarra idén att förbittra ert liv, så mycket sopi
möjligt, för att sålunda icke njuta någon glädje, i den händelse
er syster skulle få brist därpå. Idé en är ganska egendomlig
och överensstämmer fullkomligt med er karaktär. Jag är
också förvissad, att ni under en hel månad skall finna alla
möjliga utvägar att plåga er själv. När ni så lyckats göra
livet rätt odrägligt, skall även detta förlora nyhetens behag,
och ni blir slav av något annat infall. Under denna lek
med olyckan förlorar ni mycken tid och vinner ingen frid.
Frid! Ack, det är ju den enformiga friden ni vill
undfly, och därför denna jakt efter allt, som kan rycka
händelserna ur deras jämna gång.
Säg, fröken Constance, tror ni icke att vi dödliga fingo
plikter även mot våra medmänniskor? Ni svarar ja. Huru
snar ni än är att besvara frågan, är ni likväl långt ifrån att
förstå den. Ni glömpter lätt andra för er själv. — Medgiv
att ni finner mig djärvare än tillbörligt är. Förgät icke att
vad jag i dag säger måste ni sätta på den förmenta vännens
räkning.
Ni är orolig över er systers framtid. Det är naturligt,
men det är icke naturligt att ni förbittrar ert eget liv. Icke
blir er syster mindre olycklig därför, att ni gör ert öde
odrägligt. Vi människor, som hava en så kort tid att leva,
böra icke sysselsätta oss med det, som är fullkomligt
gagnlöst. Om ni kunde borttaga från er systers liv varje skugga
av sorg, därigenom att ni gjorde ert bittert, skulle jag vara
den förste att skänka mitt bifall åt edra bemödanden, och,
om så fordrats, bistå er att göra er tillvaro tung och dyster,
emedan det skedde för ett gott ändamål; men nu skulle jag
önska mig äga förmåga att visa, det en ädlare, för andra
mer välgörande nyck skulle anstå er.
Ni har skänkt ert bifall åt arbetet. Ni har varit en av de
första att visa Ivar aktning. Ni har talat med värme om
arbetets ära, och jag har med glädje lyssnat till edra ord.
Ord — se där allt. Skall det även bliva så? Under det
ni svämade för dem, som genom eget arbete bryta sig en
väg, sitter ni själv och — slösar bort ert liv utan
sysselsättning. Ni fördömer lättjan med ert tal — och ni hyllar den
med ert liv.
En dag skall kopnma, då ledsnaden infinner sig, då tiden
blir lång, då själva nyckerna sakna sitt behag. Sök
förekomma att denna dag infinner sig> det önskar den, som
knappt vågar vara er vän
Jacobo Lange.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
