Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lisette hade aldrig något att inrapportera, och Evert måste
med harm inom sig erkänna, att han var fullt förvissad,
det Olga varken hade eller någonsin skulle komma att göra
sig skyldig till ett avvikande ifrån sina plikter. Detta var
likväl något han inför henne aktade sig att medgiva, utan
tvärtom låg det i hans plan att behandla sin hustru, såsom
om hon gjort sig skyldig till ett verkligt avsteg ifrån det
rättas väg.
Något över en vecka förflöt sålunda. Kurt hade gjort
Olga ännu ett besök; oaktat Lisettes alla ansträngningar,
hade det varit fruktlöst att avvisa honom.
En morgon, under det Evert höll på att kläda sig, kom
Fredrik in till honom, sägande:
»En resvagn har stannat här utanför, och ett
fruntimmer, som ej vill säga sitt namn, söker friherrinnan.»
»Ah, äntligen», mumlade Evert för sig själv. En blixt
av glädje flög över hans drag. Till betjänten sade han:
»För henne in i salongen.»
Han klädde sig hastigt och skyndade genom sina rum
att möta henne. I detsamma han trädde ut i salongen
öppnades den motsatta dörren för ett högväxt och ståtligt
fruntimmer. Ett ögonblick betraktade Evert och hon
varandra, därefter gick han fram till henne artigt sägande:
»Vilken angenäm överraskning att äntligen få se dig,
Constance! Det var en glädje, som jag icke vågat hoppas
på. Jag vet knappast huru jag skall kunna tacka dig
därför.» Han fattade Constances hand och ville föra den till
sina läppar; men hon drog den undan med en stolt rörelse.
»Mitt besök i huvudstaden gäller icke er, baron
Axelhjelm, utan jag vill se och råka min syster. Ert brev har
på ett rysligt sätt upplyst mig om, vad hon så omsorgsfullt
sökt dölja...»
»Det bör du icke klandra Olga för», avbröt Evert med
en len och gäckande ton. »Det är icke heller så lätt att
själv tillstå det man såsom hustru förrått sina plikter och
trampat på aktningen för dem. I dylika fall bedraga ni
kvinnor hela världen, edra män, edra vänner, edra anhöriga
och Gud själv, om ni kunde.»
Constance och Evert hade inträtt i den mindre salongen.
»Ni vågar väl icke påstå att Olga ...»
»Bedragit sin man? Jo, jag icke allenast påstår, utan
jag kan bevisa det», utropade Evert med förändrad ton
och såg stolt på Constance. »Ja, fröken Constance
Callen-stjerna, blekna nu. Ni har skäl därtill, ty på mitt ädelmod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
