Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tacka för all min lycka. Det är du, som
givit mig hustru och barn, slott och ägodelar.
Utan dig vore jag en ärelös förbrytare. Men
under det jag fått så mycket av försynen, så
har du blott skördat plågor och nöd. Huru är
detta möjligt?
— Ack, min vän, minnes du den mened jag
en gång svor, då jag kämpade mot Arderik.
Det är denna jag nu får umgälla.
— Så är det då för mig som du lider! Och
jag som levat i lycka och överflöd utan att veta,
att allt detta köpts på bekostnad av din
välfärd! Huru skall jag någonsin kunna
vedergälla ett dylikt offer! Men allt vad en
människa kan göra för att lindra din nöd, vill jag
göra. Stanna därför för beständigt hos mig,
betrakta mitt hus såsom ditt, och jag och min
hustru skola vara dina tjänare.
Även grevinnan kom nu fram och tackade
honom under tårar för den hängivna vänskap
han visat hennes make och båda sökte att göra
allt för att lindra hans kval och hans sorg. Om
natten lät Amelius bädda åt honom i sin egen
sovkammare för att genast vara till reds, om
hans hjälp skulle behövas.
En natt kort därefter, medan Amicus oroligt
låg och vred sig på sitt läger, tyckte han sig
skåda ett klart sken framför bädden, och i detta
sken skymtade han en ängel. Och ängeln
frågade honom:
— Sover du Amicus?
— Icke sover jag. Sömnen är endast till
för de lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
