Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 11 —
detta vis, var det endast ett tecken på alt den var stark.
Det var bara kölden som drog den tillsammans, förstås, ocli
gjorde den ännu starkare!
Det hade följt den stjärnklaraste midviuternatt på den
vackra dagen. Kedan tidigare, i solnedgången, hade jag med
värklig och djup stolthet lagt märke till en smula rimfrost på
min öfverläpp, där fjunen annars sutto ljusa och omärkliga.
Jag sköt fram läpparna och betraktade med förtjusning min
kristalliska manbarhet i solskenet, men Matti märkte ingenting
och tyktes föga njuta af sin egen rimfrost. Härute på isen
kändes kölden än skarpare och knep mig bistert i näsan, men
jag lät svedan uppvägas af tillfredsställelsen att då och då
med tungan öfverfara en formlig mustasch af styfva små fjuu,
som jag tyvärr för mörkrets skull icke kunde uppfatta med
synen.
Mina små samtal med Matti hade småningom löpt ut i
idel tankstreck, och dem fylde jag i för mig själf. De snöiga,
barrskogmörka stränderna blefvo alt längre bakom, viken
vidgade ut sig, och öfver en oändlig, gråhvit slätt steg månen upp
med den ena kanten halfförtärd af nedanet. Det kändes som
skulle vi begifvit oss ut i själfva världsrymden, så omätlig och
kall och öde låg Saima framför oss i det osäkra halfljuset.
Jag ryste och glömde mustascherna för att göra en blixtsnabb
astronomisk färd till världar, som lågo miljarder mil från vår
planet. Men världsaltets omätlighet kom mig icke att glömma
min litenhet, och jag måste snart med en fråga till Matti
förvissa mig om dess säkerhet:
— Kan Matti hålla oss på vägen?
— Här är den ju, alldeles under oss, svarade han.
— Hvar då?
Jag späjade förgäfves efter ett spår och lugnade mig
först om en stund, när jag såg tydliga märken af att en häst
passerat här förut. Det kändes så märkvärdigt trösterikt alt
upptäcka de mörka lämningarna efter den, dragna ut i en
f]era famnar lång, subbig linje. Vintergatan i all dess
renhet lockade mig iörst till irrfärder, sedan jag märkt den
jordiska smutsen under mina fötter.
Midnatten var småningom förbi. Stjärnbilderna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
