Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu har läsaren måhända fått en liten om ock
mycket ytlig inblick i kapten Vestlunds psyke.
Ålen var härlig och fick simma, kasken kom fram
och gubbarnas hakskägg började röra sig livligare,
Jag vet inte, hur Josefsson kom in på övernaturliga
saker och började tala om sjöråt. Därifrån var det
inte långt till spökhistorierna. Mattson reagerade
häftigt. Han hade sett så mycket att han inte ville
höra ett knyst mer om otyget, men jag eldade på och
Josefsson var laddad med berättelser om gengångare,
vålnader, mylingar, lövjerskor och vanliga bondspöken.
Ute tog blåsten till och ibland yrde askan i spiseln.
Törnbusken skrapade mot väggen, när någon vindil
kom starkare än de andra. Regnet slog mot rutorna.
— Nej, fy för den dålige, sade Mattson. Kan I
inte tala om något livadare? Det är så det kryper
efter ryggen på mig.
— Är du harig, Mattson? Jag ska leda dig hem
vid handen, såsom ett barn, lovade Josefsson.
— Jag tror inte på såna där dumheter, sade
Vestlund.
— Inte jag heller, instämde jag, fast det finns
mycket konstigheter. Och rädd kan man nog bli om
man också inte ser något övernaturligt. Jag skall
berätta en historia som inte handlar om spöken,
utan om övermod och rädsla:
— Dä rätt, dra på, Engström, innan Mattson
börjar kallsvettas.
Och jag drog den gamla historien om den där
studenten i Uppsala som en kväll satt och skröt
med sitt mod och slog vad att han på tolvslaget
skulle gå in i Theatrum anatomicum, som dåvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
