Mot aftonglöden / 113 (1944) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rallarevisa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Knappt så hade jag min usla levnad börjat förrän första fleckan grömt ifrån mej svek.         Refr. Första fleckan ho hette Amelia, ho va juvli som va Faen I vell. Gud va järtats ådror börja svia, när som fleckan gör för andra sej tell!          Refr. Andra fleckan hon var döpter till Johanna, hennes läpar var som smör på karamell, men så b’ynte ho min kärlek att inblanna mä ett dödandes gift en lördagskväll.          Refr. Detta giftet va kärlek tell en annan, kanske bättre å rikare än jag. Därför tager jag tell flaskan å tell kannan alla dagar liksom ävenså i dag.          Refr. Tredje fleckan ho hette Adalmina, ho va doter te en finer schersant, men ho sjuknade av död å kval å pina för ho blev bedragen av en löjtenant.          Refr. Löjtenanten ligger sjuk på lasaretten, inga ben han haver kvader i sin kropp, för ja smockade den falskelige sprätten, när han sulle gå till losamentet opp.          Refr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>