Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IX. C. A. Wetterbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kämpar ut sin kamp och lifvet flyr från de bl&bleka darrande läpparne. Men
Öfverallt var han densamme, en svag menniska blott, troende m&ngen gäng,
liksom andra, på den menskliga forskningens segrar öfver naturen, och lika
ofta sviken i sin tro; men likväl varm för menskligheten, deltagande för
lidandet och verksam i nödens stund. Men då den konstiga byggnaden, som
utgör en menniska, föll, då den lossnat i sina fogningar och själen måste
flytta undan från det ramlande huset, då Önskade han ofta att vara mer än
menniska för att kunna rädda, och då denna önskan ej kunde bönhöras,
tröstade han, då läkte han själens sår och satt som en gammal vän vid den
kampandes bädd. För honom var läkarekonsten hvarken ett handtverk eller
en födkrok eller en väg till utmärkelse; men den var en väg till egen
tillfredsställelse, till denna tysta lycka, som den känner, hvilken en gång vill
kunna lägga handen på hjertat och i dödsstunden säga: jag har handlat
så godt jag förstått, döm mig icke, Herre, efter som jag handlat, utan som
jag velat.»
Sådan var också Onkel Adam själf: en man fylld af
varm religiositet, stark pliktkänsla och ett oändligt begär att
förbättra människorna. Likväl utan allt känslopjunk — han
var en frisk och genomsund natur. Icke heller voro hans
teorier om samhällsförbättringen utopier; inga stora och
glänsande framtidssyner, hvilka först sena åldrar skulle
komma att förverkliga. Onkel Adam var en klok och
praktisk, till och med nykter natur. Det är mycket litet ur
böckerna, som. han hämtat sina förslag; han utgår från
erfarenheten. Hela detta sunda förnuft som trots alla drömmar
i så hög grad utmärkte sjuttonhundratalets människor,
präglade såväl hans lif som diktning.
Ett klart, nyktert förstånd, som hatar dumheten och
ondskan, och ett hjärta, som klappar varmt för hela
mänskligheten, det är hela Onkel Adam.
En människa, fylld af ett sådant patos, måste känna
sig djupt besviken, när hon ser sig omkring. Det är icke
i denna kärlekens anda, som människorna verka. Det är
helt andra makter som härska. Det är börd och rikedom,
hårdhet och orättvisa, allt det yttre som går före sinnelaget
och den goda handlingen. En sådan människa blir helt
naturligt satiriker och aftecknar all denna humbug, all denna
ytlighet och fåfänga, alla dessa sju dödssynder, med hvilka
mänskligheten sedan världens skapelse tråder dansen. Men
Onkel Adam stannar icke därvid. Hans patos bryter öppet
igenom, och utan alla hänsyn säger han människorna sanningen
i ansiktet. Han predikar som en gammal puritan. Onkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
