Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VI. Oskar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissa trängre Uppsalakretsar. Man skref lustiga bouts-rimés
emot den och frigjorde sig så småningom från dess
inflytande. 1832 tog han filosofie kandidatexamen efter ganska
omfattande fria studier, däribland icke minst i de
romanska litteraturerna, för hvilka han alltid bevarade en stor
förkärlek. Han inskref sig därefter i finansdepartementet.
Filosofie magister blef han våren 1833.
Redan under Uppsalatiden hade han uppträdt som
författare. Han utgaf nämligen 1831 Romarskölden, en romans i
Tegnérs stil. Dikten gick emellertid opåaktad förbi; man
var då alltför van vid dessa eftertegnérska produkter. Nästa
år lyckades han eröfra ett mindre pris i Svenska akademien
för en annan dikt med fornnordiskt ämne, som aldrig blef
tryckt, Veidi Alf. Under tiden hade han emellertid gjort
bekantskap med Heine och Jules Janins följetonger. Verkan
dåraf spåras redan i hans första tidning Arlekin, som
började utkomma 1834. Den kom emellertid icke längre än till
tretton nummer, då den upphörde. Hierta hade nämligen
upptäckt författaren och gifvit honom anställning i
Aftonbladet.
»Det var,» säger Sturzen-Becker, i sin själfbiografi, om
detta steg, »på den tiden långt mera betänkligt att skrifva
i ett liberalt blad än nu för tiden. Alt vara Aftonbladist,
om också blott i följetongen, var något till den grad
afsky-vårdt, att honnett folk icke kunde sitta med en dylik
hvarken vid matbordet eller skrifbordet. Så snart det blef
bekant, att kungl. sekter Sturzen-Becker kastat sig åt detta
håll, kunde alltså hans höga gynnare ej längre hålla honom
uppe med bästa vilja i världen, och oaktadt han skref den
tiden en särdeles elegant hand — hvilket han icke numera
gör — tog man en vacker dag statsrådsprotokollet ifrån
honom och lät honom förstå att i statens tjänst önskade man
lojalt folk och icke sådana där.»
Nu kastade sig Sturzen-Becker med fullt allvar på
journalistiken och litteraturen. Han utgaf ett par noveller, lifligt
skrifna, men för öfrigt utan större märkvärdighet, och från
och med 1837 undertecknade han i Aftonbladet serien
Me-moirer från den förflutna veckan med signaturen O. O.
(Orvar Odd), snart väl känd för den svenska publiken, i hvilka
han behandlar dagens frågor på ett skämtsamt sätt.
Aftonbladet blef till och med indraget en gång för hans skull, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
