Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - IV. Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var han också för långesedan underligt trött på lifvet; ruset
och berusningen voro borta — endast bakruset var kvar.
Men innan det kom så långt som till full och verklig lifsleda,
hade längesedan missmodet inställt sig. Wilhelm v. Braun,
som i sina första dikter endast varit den glade löjtnanten,
hvilken ömsom satiriskt, ömsom sentimentalt besjungit
flyktiga kärleksförbindelser och glada suplag, drifvit med prästerna
och parodierat de gamla patriarkerna, visade sig nu
plötsligt anstucken af en Byronisk världssmärta och en Heinesk
bitterhet. Lifvet hade böjt honom och skrattet var blandadt
med tårar. En hel följd af olyckor strömmade in öfver
honom under åren 1842—1843:
Jag tycker att jag lidit har tilllräckligt.
Jag har ju intet, intet mer igen,
Fröjd, hälsa, ungdomskärlek, ungdomsvän,
allt, allt är graflagt nu, och själfva t&ren
i ögat torkat. Aldrig läkas s&ren.
På detta sätt sammanfattar han sina sorger under de
sista åren i poemet Då Hilma dog (1843). Själf insjuknade
han*, och under denna sjukdom fick han underrättelse om
att en af hans ungdomsvänner aflidit, vid hvilken han var
fast med hela sin själs varma trofasthet. Denna sorgepost
följdes af en annan, hvilken grep honom ända till
hjärte-rötterna. Han hade länge älskat en kvinnlig kusin, fröken
Ebba von Braun, och hans känslor hade varit besvarade.
Han har ofta besjungit henne i sina dikter under namnet
Hilma. Det är väl också hon, som afses i följande strof (Du
år mig kår):
Du är mig kär! Från ungdomsdagar
du varit solen i mitt lif,
och hän till dig min tanke jagar,
att finna frid från världens kif.
Du är mig kär. Må mina öden
bli ljusa eller mörka här!
Jag dock vill hviska in i döden:
Du är mig kär.
Det var endast ekonomiska omständigheter, som gjorde,
att båda icke ingått äktenskap med hvarandra. Nu dog
* Af hvad art denna hans sjukdom var, tyckes mig framgå af ett bref
till Crusenstolpe 1842 (aftryckt hos Ahnfelt: Crusenstolpe II, s. 21) från Visby,
hvarest han undergick en badkur. Han talar där om fastediet, dekokt och
svafvelbad. Efter allt att döma blef han sedan aldrig riktigt rask.
15. — Mar ten sen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
