Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - IV. Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske något rå, älskade obestridligen tvetydigheter, slippriga
situationer och att jaga rodnaden upp på damernas kinder,
men det bullrande friska skratt, med hvilket han
beledsagade sina egna kvickheter, verkade så befriande efter all
den högstämda retoriken, efter alla de sentimentala
tåreut-gjutelserna, som då voro så vanliga i den svenska litteraturen,
att han ögonblickligen vann publiken på sin sida. Det var
just denna motsats mot den vanliga tonen i den högstämda
svenska lyriken, som gjorde Brauns lycka. Kritiken
uppställde honom ögonblickligen som en motsats till Böttiger
och betonade från denna synpunkt hans betydelse.
Publikens gunstling blef han strax: han var ju folklig till hela
sitt väsende, och folket återfann hos honom sin egen enkla
uppfattning af tingen och den frivolitet, som det i själfva
verket i hög grad sätter värde på.
Å ena sidan var det en mycket gammal ådra, som hår
kvällde på nytt i den svenska dikten. Man återfann hår
samma glada, humoristiska toner, med hvilka en Runius och
en Holmström uppbyggt den Karolinska tiden, och samma
satiriska blick på världen, som utmärkt de Gustavianska
genre-målningarne. Å andra sidan var allt detta utspädt med den
nya liberalismen och kanske också med ett och annat drag
från satirikern Heine.*
På detta sått gjorde Wilhelm von Braun sin entré i
den svenska litteraturen som ett slags svensk Paul de Kock
på vers, eller om man så vill, en Béranger, som ohöfviskt
men oförargligt blottade alla borgerskapets små synder:
pappas begär efter en aftontuting och en liten klöfver,
mamsellernas svagheter för löjtnantsmustacher m. m. och mammas
oförställda förtjusning, när hon får tala och höra talas om
grannskapets alla små salta och pepprade småhistorier.
Både i val af ämnen och och äfven i behandlingen
erinrar Braun icke så litet om Bellman, men han är långt
mindre djup och poetisk i sina skildringar.
I öfverensstämmelse med ämnena är också Brauns
versbehandling. Synnerligen vårdad är den sällan, och det år
icke någon riktigt god vers, som han skrifver, men den år
lättflytande och naturlig.
* Heines Die Fensterschau angifver ungefär tonen för en hel serie af
BraunBka dikter. Heines dikt hänvisar i sin ordning på äldre dikter under
upplysningstiden, t. ex. Lessings Der iiber Uns. Med andra ord, bakom båda
ligga just, såsom jag också ofvan antydt, äldre skämtare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
